|
|
|
|
|
|
|
Vår
jorden runt resa |
Nu
bär det iväg |
Resebrev
2 - USA |
Resebrev
3 - Hawaii |
Resebrev
4 - Hawaii |
Resebrev
5 - Fiji |
God
Jul och Gott Nytt År |
Resebrev
6 - Blue Lagoon Cruises |
Resebrev
7 - Sydney |
Resebrev
8 - Adelaide |
Resebrev
9 - Coober Pedy |
Resebrev
10 - Outbacken |
Resebrev
11 - Tablelands & Rainforest |
Resebrev
12 - Stora Barriärrevet 4 |
Resebrev
13 - Segling |
Resebrev
14 - Thailand |
|
|
Jorden
Runt på -03/04 |
|
Vår
jorden runt resa - 14-08-2003 |
Vår
jorden runt resa kommer att beskrivas med resebrev
och bilder publicerade på denna sida. Resan
startar i slutet på november 2003 och pågår
under ca 9 veckor, hemma igen i början på
februari.
Vi
kommer att börja resan i Los Angeles för
att sedan åka vidare upp längs kustettan
(Highway 1) i bil till San Francisco. Från
San Francisco beger vi oss till Hawaii. Efter
det styr vi mot Söderhavet och Fiji där
vi ska åka iväg på en kryssning
mellan olika öar. Därefter blir det
Australien där vi tillbringar den största
tiden av vår resa. I Australien ska vi åka
runt både med tåg, buss och flyg och
hoppas kunna se ett par olika städer, typ
Sydney, Adelaide, Alice Springs, Cairns och diverse
andra orter längs vägen. Resan har sitt
slut i Thailand där det blir sol och bad
och verkligen inte göra mycket mer än
att ha det gott innan den tråkiga hemresan
tar sin plats.
Nästa
resebrev kommer när resan börjar närma
sig.
Pär
& Ingela
|
|
Nu
bär det iväg - 27-11-2003 |
Nu
är det torsdag kväll och vi packar för
fullt för att strax bege oss ut till Arlandastad
och Eurostop. Innan vi åker....
Nu är det torsdag kväll och vi packar
för fullt för att strax bege oss ut
till Arlandastad och Eurostop. Innan vi åker
imorgon bitti skall vi hjälpa till och bygga
dart banor. Kommande helg skall det spelas Swedish
Open och Pär och jag har varit huvudansvariga
fram tills nu.
Det
känns lite overkligt att vi skall åka
iväg imorgon men resfebern har inte satt
in ännu. Det är konstigt jag brukar
vara hispig nästan 1 vecka innan vi skall
åka iväg, men den här gången
har jag varit kolugn. Har väl haft lite för
mycket att stå i kan jag tänka.
Som
sagt imorgon flyger vi iväg. Klockan 08,20
startar planet mot mellanlandning i London. Två
timmar har vi på oss för att byta terminal
och förhoppningsvis dricka en pint öl.
Vi
skriver mer när vi kommer till Los Angeles
Kram
Ingela
& Pär
|
|
Peter - 28-11-2003 21:01
Tjenare!! Hoppas ni kommit iväg och allt
är som det skall!! Och Pär, Du ska få
en chans till returmatch men nu är det kört!
Du vinner inte igen!! *Skrattar*
Ta en drink åt mig på
en skön strand när ni kommer fram!
Hoppas
det regnar när ni kommer fram
mamma Marianne - 04-12-2003 00:19
Ni har det säkert mysigt där över.
Slipper dimma och dis. Hälsa Gittan. Fortsatt
trevflig resa. Tja.
peter - 05-12-2003 17:33
He he!! Säkert med rätt vinnare!!
Ha
det så gött nu!! Båda två!!
lillasyster - 06-12-2003 09:34
Halloj! Lillasyster här! Hoppas att ni har
det bra 'over there' och att ni snart uppdaterar
resedagboken så att man kan få höra
lite vad som hänt. kram, kram!
big brother - 06-12-2003 22:11
Yeah!What can I say? Australia again and again
and...
Have a good time. I´m selling t-shirts all
day long.
Keep it up!
Say hello to Gittan.
Ciao |
|
Resebrev
2 USA - 07-12-2003 |
Tyvärr
har det blivit så mycket skrivet men vi
lovar att bättra oss. Dagarna har varit fyllda
av en massa aktiviteter från tidig morgon
till sen kväll, så vi har bara inte
hunnit med.
Sedan vi skrev sist har vi varit 3 dagar i Los
Angeles och nu är vi i San Francisco.
I
LA bodde vi på ”The Orbit Hotel
& Hostel” det låg på Melrose
Ave/Hayworth. Det var ett hostel och vi höjde
medelåldern rejält, för de flesta
som bodde där var i 20 års åldern.
I LA var vi på en heldagstur till Universal
Studios och en heldagstur till Disneyland.
Det
var verkligen kul, vi fick vara som barn igen.
På turen till Universal ingick det även
sightseeing i Beverly Hills där man om
man hade bra ögon kunde se diverse kändisars
hus. De flesta husen låg långt in
och bakom staket och höga häckar,
men några kunde man se ordentligt, bl.a.
då var det Bruce Springsteens hus.
Vi
hann också med ”Christmas parade”
på Hollywood Blvd, där såg
vi skådespelaren Eric Roberts komma ridande
på en häst.
Givetvis hann vi med att kasta dart också.
Vi hittade ett bra ställe längst ner
på Santa Monica Blvd. Det låg bara
en gata från Santa Monica beach (där
Baywatch spelades in) ”Ye old Kings Head”.
Deras seriespel var tyvärr slut och de
hade inga cuper , men vi kastade där några
kvällar.
Efter
3 dagar i LA hyrde vi en bil på Budget,
det blev en mid-size silverfärgad Chevrolet.
Med den körde vi Highway One mot San Francisco.
Stundtals var det nästan otäckt att
köra då vägen gick direkt utmed
kusten upp och ner. Det var brant och kurvigt
men otroligt vacker utsikt. Det värsta
var att det blev becksvart runt 17 tiden och
då var det INTE kul att köra. Vi
höll dessutom på att få bensinstopp,
det fanns ingen bensinstation de närmaste
milen och vi hade knappt med bensin. Som tur
var hade Pär ögonen med sig och upptäckte
en Shell station i mörkret. Där tankade
vi och sedan var det lugnt igen.
Vi
övernattade i Monterey, vi hittade faktiskt
en pub med dart där också. Även
där var seriespelet slut men vi kastade
lite för oss själva. Nästa dag
åkte vi några miles tillbaks till
Carmel, staden där Clint Eastwood var borgmästare
ett tag. Vi åkte ner till beachen för
att titta på den berömda vita sanden
som skall finnas där. Men vi blev ordentligt
besvikna eftersom den inte alls var så
vit.
Resan
fortsatte sedan mot San Francisco. Vi tog oss
mot Golden Gate Bridge som vi givetvis åkte
över. I San Fransisco bor vi hos Pärs
moster Gittan, hon bor centralt invid Golden
Gate Park. Det var roligt att träffa Gittan
igen, för er som känner henne kan
vi berätta att hon mår bra och ser
pigg och kry ut. Hon har lättare att röra
sig och på kvällarna tar vi med henne
ut i rullstol för att äta middag.
Vi har också träffat Marina, en tjej
som vi träffade i Helsingfors på
Finish Open i våras. Hon har tagit oss
till flera pubar med dartspel. Vi hade turen
att få se hennes lag spela semifinal match
i deras dartleague. Tyvärr förlorade
de matchen. De spelar sitt seriespel helt annorlunda
än vad vi gör i Stockholm, men det
berättar jag mer om senare. Igår
var vi på ”Eagle Drift Inn”
som ligger på 19th & Noriega och spelade
cup. Det kostade $6 att vara med. Man spelade
med 3 olika partners och spelade 3 olika spel,
301 med ingång, 501 och cricket och endast
1 set. Det var riktigt kul, det gick inte så
bra för mig jag lyckades att förlora
alla matcher (mötte givetvis Pär i
första vilken tur man har). För Pär
gick det bättre han slutade 3:a.
I dag har vi varit på ”Swedish Christmas
Fair” och hälsat på Jultomten
och sett ett Luciatåg.
Detta
är en marknad som ordnas av SWEA-Swedish
Women´s Educational Association. SWEA
är en sammanslutning för svenska kvinnor
som bor utomlands, de har 8000 medlemmar i 70
avdelningar i 32 länder. Det startade i
Los Angeles 1979. På marknaden kunde man
köpa alla sorters svenska saker tex. Vörtbröd,
pepparkakor, jultomtar, julpynt osv.
Förut
allt detta har vi förstås varit ”vanliga”
turister också och sett det man skall
se i San Fransisco, Alcatraz, Fisherman´s
Warf, China Town, åkt ”Cabel Car”
över kullarna, vi har också promenerat
upp på Lombard Street. I går kväll
var vi på Gittans favorit krog ”Park-Chow”
och åt middag och sedan gick vi på
puben och kastade lite pil.
I kväll skall vi gå ner till Downtown
och sätta oss på en sky bar och dricka
en San Fransisco.
Vädret
har hitintills varit växlande, i LA hade
vi sol och värme mest hela tiden, här
i San Fransisco är det mycket kallare och
fuktigare och det har även regnat en hel
del. Vi har verkligen haft glädje av våra
fleeströjor och regnjackor.
Nästa
resebrev kommer från Hawaii, Oahu, Honolulu,
Waikiki Beach, dit vi åker på måndag
morgon.
Kram
Ingela & Pär
|
Kommentarer
|
Marianne
- 09-12-2003 00:02
Mycket trevligt att åka Jorden Runt med
er. Det kostar inget Kram på er Mamma
Marianne
Par
& Ingela - 10-12-2003 06:54
Du ar sa valkommen sa att folja med. Nasta gang
far du val folja med pa riktigt iallafall till
San Francisco.
Kramar
Par & Ingela
peter
- 10-12-2003 10:05
Jisses vad man blir avis på er!!
Vill
ju också!! Ni har ju kul, Det syns! Och
Pär, Vi har vunnit alla matcher hittils!
Ikväll är det telia matchen och jag
har fixat ett rätt hyffsat lag faktiskt!!
Hannes,
Erik, Gunnar och Mats hagberg!! Så vi vinner
peter - 10-12-2003 23:51
Hej hej!!!
Tänkte
bara tala om att vi mötte Telia ikväll
och det var tufft värre!! Men vi vann med
8-4 så nu leder vi serien!!
Ha
det gött!!
Lotta
- 11-12-2003 15:18
Hej på er där ute i världen
Såg att nästa mål var den underbara
ön Oahu.
Ni får hälsa ön från mig...
Många soliga minnen finns från den
ön.
Ha det så himla bra
Anna
- 12-12-2003 19:32
Vilka fina bilder ni har tagit!! Gillar särsklit
den av Golden Gate bron! Det är verkligen
jätte kul att kunna se och läsa om vad
ni gör medans ni är ute på er
resa.
Puss Anna
|
|
Resebrev
3 Hawaii - 12-12-2003 |
Hawaii,
Honolulu, Waikiki beach där är vi nu.
Vi bor ståndsmässigt på Sheraton
Princess Kailani på 10:e våningen.
Hotellet ligger knappt ett kvarter från
beachen och vi ser faktiskt havet från vår
balkong.
Dagarna
har varit fyllda med massor av olika aktiviteter.
Det har inte varit lika stressigt som i LA och
San Francisco, här är det mer semesterlunk
som gäller. Waikiki är för amerikaner
och japaner vad Kanarieöarna är för
oss svenskar. Vi har legat på stranden några
timmar varje dag för att grunda inför
Fiji. Det är otroligt blåsigt och det
regnar lite varje dag.
Igår
tog vi en lokalbuss till Ala Moana Shoppingcenter,
det är ett centrum med över 200 butiker
och många matställen ungefär som
Kista centrum. Efter en sen lunch bestämde
vi oss för att promenera till Alaoha Tower
det var Honolulus högsta byggnad innan alla
de nya hotellen byggdes. Givetvis började
det regna, stundtals fullkomligt öste det
ner. Väl framme gick vi omkring och tittade
en stund. Tornet hade precis stängt tyvärr
så det blev inget av med att gå upp
i det. Istället satte vi oss i restaurangen
bredvid, den hette passande ”Hiroshima”.
Ett band spelade livemusik, rock och blues. Vi
tog några öl och blev sittande där
tills klockan var strax efter 22.00.
Idag
klockan 06.00 och väckte oss, vi skulle dyka
med AAA-divers. Vi hämtades vid hotellet
klockan 07.00. Det är nästan 2 år
sedan vi dök så det kändes lite
pirrigt i magen. Första dyket gick ner till
22 meter och varade i 19 minuter. Vi dök
runt vraket av skeppet Sea Tiger som sjönk
1999. Det var så härligt och vi såg
mycket färgrika fiskar.
Upp
på båten och när alla andra dykare
kommit ombord åkte vi till nästa dykplats.
Det var ett rev som hette Kewalo Pipe, det här
dyket skulle vara mycket grundare och förhoppningsvis
vara lite längre. Vi var nere på ca
16 meter i 28 minuter. I vår grupp var det
förutom Pär och jag, Steve från
London och vår guide Dan. Så här
i efterhand kan vi konstatera att dagens dyk var
roliga men att dyka i Australien vid Stora barriär
revet är en otroligt mycket större upplevelse.
Det är bättre vatten och mycket bättre
sikt. Men det var kul ändå, vi såg
mycket färgrika fiskar och en ål. Det
var jätteblåsigt och höga, långa
vågor, jag (Ingela) blev lite sjösjuk.
Så var våra två första
dyk klara och vi var nöjda och glada.
I
morgon är det vår sista dag och då
skall vi hyra en bil och ta oss runt Oahu. Vi
skall bl.a. se Pearl Harbor, North Shore, med
alla duktiga och våghalsiga surfare, det
skall tydligen vara väldigt höga vågor
där och Lotta vi skall även åka
igenom Kailua (det var väl där du var
aupair??)
Hoppas
ni alla har det bra hemma i Sverige och att det
inte är för kallt och för mycket
snö.
Vi
har det som ni förstår toppen. Nästa
brev kommer från Fiji dit vi åker
imorgon natt.
Kram
Ingela & Pär
|
Kommentarer
|
Susanna
- 12-12-2003 09:35
Hej på Er, Här firas det lucia idag
och jag sitter och dricker starkglögg och
ska precis börja med Västeråspriserna..
Ni är inte avundsjuka på det direkt
va?! Det har varit grått mörkt och
regnigt men idag ser man himlen. Kul att följa
er via nätet! Stor kram från Sus
big
brother - 12-12-2003 19:08
Hallå,
kul att se att ni roar er. Och att ni kommer
upp på morgonen ordentligt. Det måste
vara extra skönt!
A-lagets två toppmöten, Orminge och
Tumba, blev en sorglig tillställning. Noll
poäng. Tröstade mig fyra dar i Bryssel.
Frida längtar efter er jättemycket.
Ciao
marianne riihonen - 13-12-2003 13:03
Glad Lucia på er.
Har sänt ett mail till er idag. Gäller
att ni skall maila adressen till mig, dit Helene
skall sända dykarcertifikaten. Allt väl
härhemma. Kramar mamma Marianne
|
|
Resebrev
4 Hawaii - 21-12-2003 |
Aloha!
Det är vår sista dag på Hawaii
och vi hyrde en bil, det är en liten Chevrolet
utan aircondition. Vi har tänkt oss att åka
runt Oahu och bl.a. besöka Pearl Harbor.
Vi startade tidigt på morgonen
för att hinna med allt vi skulle göra.
Det var ganska lätt att ta sig till Pearl
Harbor, efter bara en felkörning var vi framme.
Vi var inne i en ubåt som, om vi inte minns
fel, hette ”Blowfish”. Det är
otroligt att tänka sig att de bodde så
här och säkerligen gör än
idag på ubåtar. Det är minst
sagt ont om utrymme, man får verkligen inte
lida av cellskräck. På samma område
hade de också ett museum som vi besökte.
Det handlade mycket om ubåtar och andra
fartyg.
Vi åkte därefter en
buss till USS Missouri. Det är ett skepp
som numera är ett museum. Det togs ur flottan
en andra gång under senare delen av 90-talet.
Första gången man gjorde det var under
sent 60-tal, men så behövde man det
igen under Gulf kriget. Skeppet byggdes så
tidigt som i början av 40-talet. Vi gick
runt skeppet efter en ”snirklad bana”,
och om man jämför det här skeppet
med u-båten måste de som tjänstgjort
här upplevt det som att de bodde på
ett slott.
Sen var det dags för Arizona
Memorial, det är ett minnesmärke över
attacken mot Pearl Harbor 7/12 1941. Rundturen
där inbegrep en film som tog en halvtimma
och sedan en tur ut till skeppet. Det var otroligt
att se, fartyget ligger precis under vattenytan
och det läcker fortfarande olja från
det.
När vi var klara tidig eftermiddag
åkte vi norrut mot North Shore. Där
håller de duktigaste surfarna till. Vi hade
turen att komma alldeles lagom till en surftävling
som hölls där precis idag. Vilka jättevågor
det var där och så otroligt duktiga
de är att bemästra och surfa på
vågorna. Vi fortsatte vår resa och
tänkte att på slutet hinna med Diamond
Head. Diamond Head är en slocknad vulkan
på Oahu. Tyvärr kom vi fram för
sent, vi hade återigen kört lite fel.
Klockan var 18.00 och de hade precis stängt.
Nåväl, vi hade haft
en fantastisk dag med upplevelser av olika slag.
Senare på kvällen,
natten, var det dags för oss att åka
till Fiji. Planet skulle gå natten mot lördag
och på grund av datumlinjen mitt ute i Stilla
Havet missade vi hela lördagen den 13/12.
Alltså ingen Lucia för oss, men det
är smällar man får ta.
Nästa
resbrev kommer från Fiji.
Hälsningar
Ingela & Pär |
Kommentarer
|
Mamma
Marianne - 21-12-2003 12:13
Här är det snöstorm. Har fyllt
termosen med hett vatten ifall det som vanligt
blir strömavbrott. Vilken tur att ni fick
ha Lucia i San Francisco. När ni läser
detta är det kanske jul. Så God Jul
på er! Kramar Mamma Marianne
lillasyster - 21-12-2003 13:05
Aloha!
Jaha, då var det ett vitt Sverige. Förstår
att ni måste längta hem massor till det
vid det här laget! Säkert är ni jättetrötta
på sol och värme
Själv har jag suttit hela helgen och varit
kreativ och pysslat med julklappar. Det kan ju tänkas
att det ligger ngt och skräpar i lägenheten
när ni kommer tillbaka! God Jul på till
er båda och ta hand om er och varandra! Kram!
|
|
Resebrev
5 Fiji - 22-12-2003 |
Bula,
Så säger man "Hej" på
Fijianska.
Nu har vi alltså landat på Fiji. Vi
tog oss via buss och båt till Treasure Island.
Vilken dröm ö!! Man gick runt den på
20 minuter och sprang runt den på 6 minuter.
Det
var Pär och jag plus 6 personer till som
skulle till Treasure. Ni kan tro att vi blev välkomnade.
En del av personalen hade ställt upp på
stranden och sjöng och spelade gitarr för
oss. Välkomstdrink och lite praktisk information,
sedan blev vi visade till vår ”bure”
(bungalow). Vilken toppen bure, ett jätte
stort rum med ett bra badrum med dusch, stor altan
utanför och havet endast 10 meter bort, mellan
palmerna. Det var otroligt vackert.
Det
första vi gjorde var att ta på oss
våra badkläder och kasta oss i havet.
Det var SÅ varmt och skönt. Vi hade
det så otroligt bra, bad, sol och snorkling
hela dagarna. Tröttnade vi på det lånade
vi en kajak eller en kanot och paddlade ut till
sandbanken strax utanför vår ö
eller helt enkelt runt ön. Ville vi inte
vara på havet ja då tog vi en runda
minigolf eller spelade lite pingis eller biljard.
Det fanns hela tiden saker att göra om man
ville sysselsätta sig.
Treasure
Island låg alldeles intill Beachcomber som
är mer av en party ö. Dit åker
de flesta mellan 20-25 och rockar hela nätterna
och sover på dagarna. Nu var det inte riktigt
det som vi var ute efter så vi stannade
på vår ö, Treasure Island.
Vi
hade en excellent restaurang på ön,
där vi åt alla våra måltider,
sen frukost och middag. Personalen stod för
underhållningen, vi fick bl.a. vara med
om att dricka KAVA. Pär utsågs till
chief och han var den som fick dricka först.
Kava det är något speciellt som man
bara dricker på Fiji (vad jag vet). Kava
görs från busken "Piper methysticum"
som man mal ner, man lägger mjölet i
en tygpåse som man lägger ner i rent
vatten där det får ligga och dra en
stund. Sedan sköljer man ur påsen ordentligt,
hela tiden säger man olika saker eller sjunger,
klappar händerna lite och så är
kavan klar för att drickas. Skålen
man blandar den i är rund och symboliserar
jorden. Kava, som ser ut som diskvatten, dricks
ur små träskålar, man klappar
händerna en gång, dricker hela skålen
med kava och avslutar med tre handklappningar.
Kava är ingen alkoholhaltig dryck, man kan
känna lite domningar i tungspetsen. Det smakar
inte äckligt men heller inte jätte gott.
En
kväll var det traditionella danser och sånger
som framfördes av personalen. De hade dessutom
klätt sig i traditionella Fiji-kläder
som bastkjol, blomgirlanger, blad runt hand- och
fotleder. De som jobbade på Treasure Island
gjorde en massa olika saker, städade, serverade
eller skötte trädgården på
dagarna och sjöng och underhöll gästerna
på kvällarna.
Sista
kvällen ordnades ett Internationellt Krabb-race.
12 stycken krabbor märkta med nummer som
man fick bjuda på. Vi bjöd 15 Fiji-dollar
på krabba nummer 6 som hette Johan och var
från Sverige. Krabborna släpptes i
mitten på en stor ring, den krabban som
först kom över den målade ytterkanten
vann. Det var en liten pojke som bara hade satsat
5 Fiji-dollar som vann. Vår krabba var inte
i närheten av att vinna men vem bryr sig
när man har semester och är på
semester-resa……
Vi
hade 4 fantastiska dagar på Treasure Island,
vilsamma och riktigt avkopplande, Fiji-time, som
betyder att allt tar sin tid och att man skall
inte stressa eller skynda på. Det är
något som vi stressade svenskar behöver
mycket av. Det tog ett par dagar innan vi förstod
detta, vi tyckte bara att de var otroligt slöa
och långsamma.
Snart
var det torsdag den 18/12 och vi skulle ut på
söderhavskryssning. Mer om det får
ni läsa i nästa resebrev.
Till
dess
Vinaka
Ingela & Pär
|
Kommentarer
|
Kristin
Bomander - 23-12-2003 11:01
Ni verkar ha det härligt. Idag är
det svinkallt både inom och utomhus. Vår
VD lämnade fönstret vidöppet
på kontoret. 11 grader imorse när
man kom. TJOHO Utomhus har vi haft 15 minusgrader
inatt. Det var julcup på Mini i lördags.Örjan
Thomsson vann. GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!
/Kristin B
Jeanette Backlund - 23-12-2003 12:21
Ni ser ut att ha det underbart
Vill bara passa på att önska er en
riktigt God Jul och ett Gott nytt år. /Jeanette
Big Brother - 24-12-2003 23:22
Tjena i soldiset! Har just skottat fram bilen
och brutit upp fastfrusna bildörrar. Skottat
snö från biltaket och fått hälften
i nacken. Mysigt med andra ord. Vad är en
sval drink i skuggan när man kan ha en ljummen
julmust under granen?
Ha det!
BB
|
|
God
Jul och Gott Nytt År - 24-12-2003 |
|
|
Kommentarer
|
Rebecca
- 24-12-2003 11:45
Väldigt fint julkort..
Ha en riktigt God Jul nu!
Kram
Becca
Tommi m morsa - 24-12-2003 23:14
Stilsäkert med Tre Kronor och Operahus, Nästan
stajlat. Frågan är bara hur luvorna smälter
in i designen?
Tommi
PS Morsan hänger över axeln...och hälsar
säkert!
Lillasyster - 25-12-2003 20:16
Härliga bilder!! Jag vill osså!!! Härligt
att få höra din röst igår!
Kram Heléne |
|
Resebrev
6 Blue Lagoon Cruises - 27-12-2003
|
Bula,
Torsdagen den 18 december var
det dags för vår efterlängtade
kryssning. Vi skulle under 4 dagar kryss mellan
öarna i Yasawa Islands.
Det började med att vi checkade
in och bagaget blev ordentligt omhändertaget
och skickades till vår hytt. Innan vi kördes
ut till vårt fartyg bokade vi oss för
att dyka på lördagen, tyvärr fanns
det bara plats på fm. och endast ett dyk.
Strax för klockan tre var det dags att åka
till fartyget ”Mystique Princess”.
Det visade sig vara den största båten
som Blue Lagoon Cruises förfogade över.
Nu steg förväntningarna ännu mer.
Totalt var det 21 personer med
på kryssningen, vi var 4 st. från
Sverige, 2 från Tyskland, 2 från Schweiz,
2 från USA och 11 personer från Australien.
Fartyget var långt ifrån fullbelagt,
men under resans gång tyckte vi att det
var ganska bra. Vi fick antagligen mer kontakt
med de andra resenärerna eftersom vi i inte
var så många. Det andra paret från
Sverige kom från Helsingborg, de hade lustigt
nog bokat sin resa och kryssningen genom Tour
Pacific precis som vi.
Under de närmaste dagarna
skulle vi bo i hytt nummer 21, en hytt på
ca 18 kvm. Vi behövde alltså inte trängas
utan det fanns gott om utrymme.
Första kvällen började
med ett välkomst cocktailparty som kapten
Suma stod för. Champagne som flödade
och gott tilltugg gjorde att stämningen snart
var på topp.
4 rätters middag som avslutades med paraplydrinkar
på akterdäck, det var för bra
för att vara sant.
Nästa dag väcktes vi
strax före sex på morgonen för
ett dopp och snorkling i havet före frukost.
Vi var trötta men det var lätt att hoppa
ur sängen, för vi anade vad som väntade
oss.
Havet var lika härligt som vi förväntat
oss. En timma senare var vi ombord på skeppet
igen och så var det dags för frukost.
Efter frukosten kördes vi alla tillbaks till
stranden för bad och sol.
Varje dag tog vår kryssningsschef
ut de som ville på en gemensam snorkeltur.
Första dagen följde vi med och det var
verkligen kul. Vi såg en massa olika fiskar
och koraller i alla möjliga färger.
På lördagen var det
dags för oss att dyka. Förutom Pär
och jag var det en annan tjej från båten
som skulle dyka. Det var så härligt,
trots att jag hade lite svårt att komma
ner i djupet (jag hade för få vikter)
Pär fick hålla mig i handen och ”dra”
ner mig. Vi hade turen att få se 3 st. hajar
1 Black Tipped Reefshark och 2 st. White Tipped
Reefshark. Det är otroligt att se dem men
de är räddare för oss än vad
vi är för dem, som tur är.
Näst sista dagen hade vi
kommit till ön ”Nanuya Lailai Island”
det är Blue Lagoon Cruises egen ö, de
har ägt den här ön i över
20 år. Det var en fin och mycket välskött
ö, med fin sandstrand och fina korallrev
att snorkla i. Både lunchen och middagen
åt vi på ön.
På kvällen åt vi något
av en Fijiansk nationalrätt som heter ”Lovo”.
Man gräver en djup grop i sanden och i gropen
läggs stora stenar. Stenarna hettas upp genom
att man tänder eld på ved som får
brinna flera timmar. När stenarna är
ordentligt heta lägger man olika sorters
kött, fisk och grönsaker som man lindat
in i bananblad. På allt detta lägger
man palmblad och sedan täcks allt av tomma
säckar, över allt detta skyfflar man
sand så att allt är ordentligt täckt.
Lovon skall stå så här i 4-5
timmar innan det är klart.
Det smakade jättegott problemet är att
man blir mätt för fort.
All mat under kryssningen var så otroligt
god och vällagad, det var rikligt och ingen
behövde gå hungrig från matbordet.
Så är det plötsligt
söndag och vår kryssning är slut.
Hela besättningen sjunger Fijis avskedssång
”Isa lei”, det är en otroligt
gripande och vacker sång, jag som är
så lätt rörd gråter nästan.
Nu är vår kryssning definitivt slut,
sorgligt men sant. Vi konstaterar att vi har haft
4 oförglömliga dagar och att det är
inte mycket som kan slå det här.
Nu väntar oss två dagar
i Nadi innan vi flyger till Australien. Nästa
resebrev kommer från Sydney.
Vinaka
Ingela & Pär
|
Kommentarer
|
Lillasyster
- 27-12-2003 13:21
Hej! tror att jag ska sluta att läsa era
resebrev.... jag blir lätt deprimerad! ;)
Just nu är det lite svårt att förstå
att jag kunde välja bort att vara i Aussie
i dessa 3 månader istället för
denna kyla och trista väder... Men, men,
min tur kommer snart också! Fortsätt
och njut och må bra!
Mamma Marianne - 28-12-2003 13:41
Efter att ha läst resebrev 5 och 6 börjar
jag bli smått avundsjuk istället för
förkylningssjuk. Ni skall fortsätta och
ha det så bra. Mamma Marianne
Susanna - 30-12-2003 08:50
Hej på er. Det låter verkligen som om
ni har det underbart! Ingela vad brun är, du
kommer se ut som en neger när du kommer hem!
Nu ska jag ändra lite skatter. Ha det fortsatt
bra!
Kram fr Susanna
|
|
Resebrev
7 - Sydney 31-12-2003 |
G´day
Dagen
före julafton landade vi i Sydney, Australien.
Här skall vi vara i en månad. Vi
skall resa runt och vi hoppas att få se
lite av outbacken, några stora städer
och framför allt skall vi dyka i Stora
Barriärrevet.
Vi
var 5 nätter i Sydney och hann väl
med det mesta. Vi bodde centralt nära ”The
Rocks” mitt i smeten kan man säga.
The
Rocks är den stadsdelen dit européerna
kom först, Det finns flera byggnader bevarade
från den tiden, den äldsta bevarade
puben är från år 1828.
Vi
tillbringade dagarna med att vandra runt och
titta på bl.a. ”Sydney Opera House”,
vi var nere i Darling Harbor, China Town. Vi
shoppade på ”Paddy´s Market”.
”Sydney
Opera House” är verkligen imponerande
där det ligger längst ut på
en udde. Tänka sig att det är byggt
av en dansk arkitekt och av kakelplattor från
Höganäs. Otroligt vackert är
det.
På
Christmas Day, den dagen som jultomten kommer
till alla barnen här i Australien, då
är allting stängt här. Då
åkte vi till ”Bondi Beach”
för att sola och bada,. Vi var inte ensamma
om det, det var otroligt mycket människor
som var där. Många hade tomteluvor
eller glitter i håret. Vi såg flera
jultomtar i full mundering i den värmen,
det var säkert 30 grader varmt. Ett gäng
hade t.o.m. släpat med sig julgranen ner
på stranden och dansade runt den. Antagligen
var det inte så många Sydneybor
som var där det var väl mest turister,
sådana som vi.
Vi
låg och solade ett par timmar i den stekheta
solen,. tills vi inte stod ut längre. Då
gick vi för att svalka oss med varsin VB
innan vi åkte tillbaks in till stan.
Vi hade tagit buss ner, enkelt och smidigt,
från Circular Quay. Circular Quay låg
bara ett stenkast från vårt hotell
”Menziers Hotel”.
Annandag
Jul, Boxing Day, åkte vi en organiserad
busstur till "Blue Mountains”. När
vi var här för två år
sedan blev ju den här resan inställd
på grund av alla bränderna som härjade
där då. Vi hoppades att detta inte
skulle inträffa den här gången.
Vi
kom iväg precis som vi skulle, tidigt på
morgonen. Första stoppet var vi ”Wild
Life Park” Där fick vi klappa en
Koala, gå inne bland kängurur och
se en massa andra australiensiska djur.
Vi klappade en söt liten Koala, de är
verkligen så otroligt söta, men de
har vassa klor så att hålla dem
det får man inte göra. Klorna är
så vassa bara för att de skall kunna
hålla sig kvar i träden. En koala
tillbringar 18-20 timmar av dygnet med att sova,
resten av tiden äter de eucalyptusblad.
När
vi skulle gå därifrån, höll
en ormshow precis på och man hade kommit
till den punkten då publiken får
känna och klappa på pytonormar eller
om det var boaormar. Du kunde få ha dem
om halsen om du hade lust med det. Pär
som är den modigaste av oss gick fram till
en orm tog upp den och la den på armen,
den började slingra sig direkt upp mot
halsen och den slingrade sig runt Pärs
hatt. Det såg för lustigt ut. Jag
var i alla fall så modig så jag
vågade peta på ormen. Det var faktiskt
inte SÅ läskigt som jag trodde, ormen
var ganska torr och varm. Inte så slibbig
och kall som jag förväntat mig.
Vi
åkte vidare och upp i bergen till ”Echo
Point”. Där var en fantastisk utsikt
över stora delar av ”Blue Mountains”
och av ”The Three Sisters”. Det
är tre klippor och det finns en historia
kring dem hur de skapades, ungefär så
här:
”Två stammar tyckte inte om varandra.
Iden ena stammen fanns tre systrar, de var förälskade
i tre pojkar från den andra stammen. En
kväll ville de träffas, systrarnas
pappa ville inte att flickorna skulle umgås
med de här pojkarna så han förbjöd
dem att göra det. De trotsade sin pappa
och smög sig ut i den sena kvällen
men de blev upptäckta av ett litet barn,
som genast sprang och skvallrade för deras
pappa. Pappan förbjöd systrarna att
träffa dessa pojkar igen. Pojkarna bestämde
sig för att röva till sig flickorna.
Pappan fick reda på detta och förstenade
först flickorna så att de inte smet
iväg, och gick sedan för att möta
pojkarna för att försöka medla
med dem. Detta gick tyvärr inte och innan
pappan hann att trolla tillbaks dem, blev han
dödad och därav namnet The Three Sisters
”. Detta var en av historierna hur de
tre systrarna blev förstenade, det finns
flera andra.
Här
åkte vi också en linbana som tog
oss över en djup, djup dal. Utsikten var
vidunderlig, och det var inte alls läskigt.
Vi åkte ett tåg ca 450 meter ner
i dalen, lutningen var mellan 45-52 grader.
Där nere gick vi en kort promenad innan
vi tog en linbana upp.
Vi
stannade till vid ”Wentworth Falls”,
tyvärr var det så lite vatten så
det stänkte bara lite, det är ju sommar
här så det är väl inte
så konstigt. För att komma till den
bästa utsiktspunkten fick vi gå ner
220 trappsteg, ner var ”a piece of cake”
men upp i nästan 30 graders värme,
det var ingen lek.
Så
här dags på dagen kunde vi förstå
varför bergen kallas för ”Blue
Mountains”. Det låg verkligen ett
blått skimmer över dem, det kommer
sig av att eucalyptus träden utsöndrar
små fina droppar olja och när ljusen
bryts den här ridån uppfattar ögat
det som blått.
Turen
avslutades med en tur genom ”Olympic Park”
och hemfärd med ”Matilda River Cruise”
på Paramatta River. Nu fick vi se hela
Sydney och ”The Opera House” från
vattnet också.
Vi
har haft många härliga dagar i Sydney
och våra planer är att vi skall få
någon dag till här innan vi åker
till Thailand. Men först är det en
massa annat vi skall se. Närmast i tur
står Adelaide där vi skall fira Nyår.
Hälsningar
Ingela
& Pär
|
Kommentarer
|
Mamma
Marianne - 31-12-2003 14:17
Oh! Nu får man se till att bli frisk kan
inte vara avundsjuk hela tiden.Vilka underbara
minnen ni får med er. Nu är det bara
en halvtimme kvar för er till det Nya Året
så Gott Nytt År kramar mamma Marianne
Lillasyster - 02-01-2004 22:39
Hej hopp! Måste ju säga en sak för
att ni inte ska gå och bli för kaxiga
när ni glassar runt... Och det är att
jag HAR faktiskt hållt i en koala! Och det
finns det till och med bildbevis på, hihi!
Så Pär, en så länge så
har jag en up på dig! God fortsä'ttning
på det nya året
Lotta - 08-01-2004 12:15
Hej på er där borta.
Ni ser ut att ha en underbar resa o jag måste
nog säga att man är lite avis på
er när man ser bilderna o läser era berättelser
Ha det så bra nu o sköt om er.
Väntar med spänning på nästa
resebrev från er.
Kram Lotta |
|
Resebrev
8 - Adelaide 09-01-2004 |
Nu
har vi kommit till Adelaide.
Vi bokade ett rum som vi läst om i vår
bok om Australien, City Central Hotel. Precis som
det stod i boken var det små rum, men rent
och snyggt. Vi bokade in oss för 4 nätter.
Cathy & Noel Millar ägde stället,
Noel var den som tog emot oss. Han var väldigt
trevlig och vi hade en lång pratstund med
honom.
Vi bokade våra utflykter
redan idag så imorgon måndag skall
vi åka till Kangaroo Islands och på
tisdag är det dags för Barossa Valley.
När det var klart gick vi
ut för att utforska Adelaide. Vi gick ner
till Torrens River efter att ha ätit Mc Donalds
lunch. De hade en fin promenadväg utmed floden
och på ett ställe såg vi svarta
svanar. Jag hade aldrig sett svarta svanar förut
men Pär hade sett det när han var i
Perth och tävlade i Dart VM.
Det var varmt idag nog det varmaste
vi upplevt hitintills, som tur var blåste
det lite annars hade det var outhärdligt.
KANGAROO ISLAND
Vi blev hämtade redan 06.00 och vi hade en
lång dag framför oss.
Första etappen var att ta oss med buss ner
till Cape Jervis, det var en bussresa på
ca 2,5 timmar. Vi såg kängurur och
en Emu och en massa papegojor utmed vägen.
I Cape Jervis tog vi färjan över till
Kangaroo Island. 45 minuter senare var vi framme
och med ny buss och chaufför började
resan på ön.
Första stoppet var vid Seal
Bay där det som namnet säger finns sälar.
Idag var det tyvärr inte så många
på land. De är ute till havs och äter
i flera dagar, sedan återvänder de
till stranden och vilar några dagar. Så
förflyter livet om man är säl.
Efter lunch åkte vi till Flinders Chase
National Park. Vi gick bland vilda koalor, de
satt i träden tyvärr lite högt
upp men en satt som tur var lite längre ner.
Turen gick vidare runt ön
och på nästa stopp var vi vid ”Remarkable
Rocks”. Vilka otroliga klippformationer!
De är formade av havet och vindarna under
miljoner år tillbaks. Det blåste jättemycket
så vi fick vara lite försiktiga.
Vi åkte vidare och passerade
”Cape du Couedic Lighthouse” det är
en fyr som byggdes redan 1906. Den är fortfarande
i bruk men sköts numera med automatik. Längre
ut på udden kom vi strax till ”Admirals
Arch”. Det är stenar som är formade
av havet och är tillhåll för Nyzeeländska
Päls-sälar. De var så söta
där de tumlade om i havet, lekte med varandra
eller dök efter fisk.
Vårt sista stopp var på
”Flinders Chase Visitor Center” där
kunde vi se vilda kängurur. Vi såg
2 st. de var visserligen vilda men inte rädda
för människor. Tvärtom hoppade
de glatt fram och trodde antagligen att vi hade
mat att ge dem.
Så var vår dag slut
och det var dags att bege sig hemåt. En
lång och innehållsrik dag var till
ända.
BAROSSA VALLEY
Idag hade vi lite sovmorgon och blev inte hämtade
förrän 07.15. Idag åkte vi med
ett litet familjeägt företag från
Adelaide ”Enjoy Adelaide”. De hade
bara 5 olika turer och vi hade bokat in oss på
en av dem, en heldagstur till ”Barossa Valley”.
Idag åkte vi i en mycket mindre buss och
vi var endast 21 personer.
Resan startade och vi åkte
en otroligt slingrande väg utmed ”Torrens
River”. Stundtals var det mycket brant och
kurvigt. Det första stoppet gjorde vi vid
”Saltram´s Vinerey”. Där
fick vi en mycket proffsigt genomförd vinprovning,
2 vita och 4 röda viner provsmakades. Vi
köpte inget vin här. Vi skulle totalt
besöka 4 vingårdar och dt var omöjligt
för oss att köpa med oss vin från
alla fyra.
Efter lunch åkte vi till nästa vingård
”Chateau Dorrien”. Gården grundades
redan 1860, de nuvarande ägarna köpte
slottet 1985. Detta var absolut det sämsta
stoppet på hela turen. Oproffsig vinprovning,
vin serverade i plastglas är absolut ingen
hit, det kanske passar på party men inte
här.
Nästa stopp däremot
höll verkligen måttet, det var ”The
Jacob´s Creek Visitor Center”. Där
fick vi smaka ett mousserande vin som var jätte
gott. Flera vita och röda viner, portvin
och på slutet smakade Pär och jag ett
Sautern vin. Här köpte vi det mousserande
vinet (vi tänkte dricka det på nyårsafton).
Vi köpte också ett Riesling Chardonnay
och en liten flaska av Sautern vinet.
Sista stoppet för dagen var
”Chateau Yaldara”. Det är verkligen
olika klass på de olika vingårdarna,
på det första och det tredje stoppet
fick vi ganska mycket i glasen, men på de
andra knappt för att fylla en mun. Trots
detta köpte vi ett rött vin som hette
”Genus 4 Cabernet Sauvignon, 2000”.
Vi åkte en snabbare väg
hem och blev avsläppta redan vid 16.30. Vi
var ganska trötta efter två hektiska
dagar.
Nästa dag var Nyårsafton
vi hade bestämt oss för att åka
spårvagn till Glenelg. Det är en liten
badort som ligger strax utanför Adelaide.
Här promenerade vi runt lite, det var inte
så härligt väder idag, utan ganska
blåsigt och mulet.
I Adelaide firade man nyår
på City Hall på King Street som låg
mitt i Adelaide. Det var familjefest och alkoholfritt.
Vi som hade tänkt dricka vårt mousserande
vin ute vid tolv slaget fick snabbt tänka
om. Det blev istället så att vi drack
upp den innan vi gick ut för att äta
middag.
Tolvslaget firade vi vid ”City
Hall”, Happy New Year! Nu är det 2004
och ännu ett år tar sin början.
Trots att vi lägger ut det här resebrevet
sent vill vi önska alla som läser detta
ett riktigt Gott 2004.
|
|
Resebrev
9 - Coober Pedy 09-01-2004 |
Coober
Pedy – Opalernas huvudstad i Australien.
Coober Pedy betyder på aboriginal språk,
”Vit mans håla i marken”
Vi hade åkt nattbussen från
Adelaide, den startade 18.30 nyårsdagen
och vi var framme i Coober Pedy dagen efter klockan
04.45, okristligt tidigt. Vi hade bokat ett rum
på ett ställe som hette ”Radekas
Underground Motel”. Namnet stämde verkligen
med verkligheten, för här i Coober Pedy
lever man i s.k. ”dugouts”. Man borrar/gräver
sig in i bergen och kan egentligen bygga hur stort
som helst.
Vi bodde på marknivå,
men inne i berget och vi hade nog 15-20 meter
berg ovanpå oss. De stora sovsalarna de
s.k. ”Dormitores” låg på
16 meters djup. Det var väldigt svalt och
skönt. Detta var väl egentligen orsaken
till att man började bygga sina bostäder
så här. För här i Coober
Pedy kan det bli ohyggligt varmt. På dagen
var det runt 42 grader och inomhus mellan 20-23
grader beroende på djupet i ”dugouten”.
Vi hade bokat in oss på
en eftermiddagstur för att se Coober Pedy
och med bl.a. opal grävning.
Det var en intressant tur. Vi
började med att åka runt i stan och
såg Big Winch, Underground Church en kyrka
utgrävd i sandberget. På kyrkogården
berättade guiden en intressant berättelse
om en tysk man som blev sjuk när han grävde
efter opaler. Han uppsökte läkare i
Adelaide som kunde konstatera att mannen led av
cancer och att han hade högst 3 månader
kvar att leva. Mannen åkte tillbaks till
Coober Pedy där han började förbereda
sin begravning. Han tog ett lån på
8000 australiensiska dollar. När han var
död så hade man gravöl på
puben, folk åt och drack men när det
var dags för betalning så läste
prästen upp ett brev från mannen där
han sa att han stod för kalaset, det var
bl.a. dit de lånade pengarna skulle gå.
Han hade också beställt en unik gravsten,
ett ölfat. Väldigt originellt!
Turen fortsatte ut till opal fälten.
För bara några år sedan hade
man förbjudit att gräva efter opaler
inom stadens gränser. Så här går
det till om man vill leta efter opaler:
Man mutar in ett område på 50x50 meter
och börjar gräva. Idag provborrar man
några hål och om man hittar opaler
så registrerar man sin inmutning. Det kostar
au § 68/år i registreringsavgift.
Coober Pedy´s golfbana var
verkligen något att se. Att hitta en enda
liten gräsplätt var omöjligt, golfbanan
var som en enda sandbunker. Greenen var asfalterad!
På en skylt uppmanade man att INTE gå
på gräset, vilket gräs frågade
vi oss. Det kostade au § 10 att spela en
runda dvs. runt 50 skr.
På ett ställe fick
vi göra lite ”noodling”. Noodling
innebär att man får lova att leta opaler
i en registrerad inmutning där man slutat
att leta. Du får inte borra eller gräva,
utan egentligen bara sparka undan sand och krafsa
lite på ytan. Har man tur kan man hitta
opaler som ägarna har missat. Ingen i vår
grupp hade tur idag, så det blev inga opaler.
Det enda som inträffade var att i den enorma
hettan höjde vi kroppstemperaturen till närmare
45 grader. (Mamma Marianne, här skulle du
inte ha stått ut en sekund). Vi som verkligen
tycker om värme och sol, vi längtade
efter kyla och skugga.
Nästa stopp var hos ”Crockodile
Harry” i hans dugout. När han kom till
Australien levde han på att jaga krokodiler.
Han flådde dem och sålde skinnet.
Han bedrev jakten i Queensland och i Northern
Australia. När man förbjöd krokodiljakt
på 70/80 talet, då åkte han
till Coober Pedy för att leta opaler. Det
var ett riktigt original och en riktig äventyrare.
Dessutom var han tokig i kvinnor, hela hans dugout
vimlade av ”kvinnor”. Uppstoppade
dockor, på foto och många hade skrivit
hälsningar till Harry på väggarna
i dugouten. Nu hade Harry hunnit bli 79 år,
han hade slutat med att leta efter opaler, men
vi märkte att han var lika galen i kvinnor.
Dessutom var han tydligen stenrik, Harry tillbringade
numera sina dagar med att dricka kopiösa
mängder öl och man visste inte alltid
i vilket tillstånd han befann sig i. Idag
var han hyfsat nykter.
Vårt sista stopp var vid
”Breakaways” ett landskap av berg,
sand och sten. Det såg nästan ut som
ett månlandskap. Tyvärr hade det regnat
ganska mycket ett par dagar tidigare (på
ett år kommer det kanske 24 mm men nu hade
det kommit 35 mm på en enda dag). Detta
gjorde att vi inte kunde åka och titta på
”The Dingo Fence”. Detta är ett
staket som sträcker sig 3000 km runt South
Australia. Det sägs att det är för
att man inte vill ha några Dingos i South
Australia.
Utmattade, varma och trötta
och ordentligt törstiga satte vi oss i baren
på Radekas när turen var klar. I baren
hade de två stycken ödlor en liten
och en lite större. För att imponera
på er därhemma så fotograferade
vi oss med den lite större på axeln.
Tidigt imorgon bitti åker
vi till Ayers Rock, där vi hoppas att kunna
boka in oss på en tur till ”Uluru”.
|
Kommentarer |
Lillasyster
- 10-01-2004 11:57
Allt detta resande i Aussie gör ju att
jag längtar dit massor. Har bokat biljett
nu så som det ser ut sticker jag den 20
feb. Ska försöka att få resan
några dagar senare så att jag inte
missar Daniels födelsedag. När kommer
ni hem förresten...? Var det i slutet av
januari? Kram och hej!
Big Brother - 11-01-2004 20:21
En golfbana i min smak skulle jag vilja säga.
Inget gräs, inga pollen. Kanske dax boka
biljett, det har ju varit på tal några(!)
gånger... David står här och
hälsar men vet inte vad han ska säga.
Det är väl inte blygsel snarare lathet.
Fick med snöskoveln hem från Änggården.Hoppas
det inte snöar
Mamma Marianne - 11-01-2004 20:54
Hej på er igen, era lyckoostar. Ormar och
ödlor runt och på halsen, ni imponerar.
Mail om att ni skrivit nya resebrev har inte hunnit
fram så vilket tur att jag besökte
denna sida ändå. Kram mamma Marianne
|
|
Resebrev
10 - Outbacken 21-01-2004 |
Alice
Springs- Watarrka-Uluru-Kata Tjuta
Efter att ha stigit på Greyhoundbussen mycket
tidig morgon i Coober Pedy kom vi till Alice (som
man säger här i Australien för
Alice Springs) strax efter lunch.
Vi hittade ett boende lite utanför stadskärnan.
Vi skulle bara stanna här en eller högst
två nätter för att ordna en tur
till Yulara-Ayers Rock. Vi fastnade för en
3-dagars tur med Adventure Tour. När vi bokat
turen fixade vi också vår fortsatta
resa från Yulara till Cairns.
Vid
7 tiden nästa morgon checkade vi ut och blev
hämtade utanför vårt hotell. Vår
guide hette Melissa men hon kallades för
”Pebbles”. Hon var nyutexaminerad
geolog som tagit ett sabbatsår för
att jobba som guide. Pebbles var en heltokig tjej,
väldigt rolig men ibland på gränsen
var som är acceptabelt. Hon var oerhört
kunnig det var väl därför man kunde
stå ut med henne.
Den
här trippen skulle bli en av de bättre
på hela vår resa. Vi skulle avverka
1500 km på 3 dagar. Vi var 19 personer och
det var övervägande engelsmän.
Pär och jag var de enda svenskarna.
1:a
dagen åkte vi ända till Watarkka-Kings
Canyon. Det var nog den längsta sträckan
på de här dagarna. Det var meningen
att vi på eftermiddagen skulle klättra
och vandra i Kings Canyon och ta oss till ”The
Garden of Eden”. Det visade sig att den
här eftermiddagen skulle bli en av de varmaste
dagarna, man uppmätte +47,2 grader i skuggan!!
Här ute i outbacken är det torr, mycket
torr värme, luften den står nästan
helt stilla. Det är oerhört viktigt
att man dricker mycket, vistas man utomhus måste
man dricka ca 1 liter/timme annars finns det risk
att man drabbas av uttorkning.
När det är så här varmt i
skuggan är det mycket, mycket mer i solen.
Det kan nog bli långt över +60 grader
och eftersom vi skulle klättra uppför
Kings Canyon så fanns det ingen skugga alls.
Pebbles ställde klokt nog in turen och vi
skulle istället göra den tidigt nästa
morgon.
De
som ville erbjöds att göra en helikoptertur,
för Au $100 fick man flyga 15 minuter over
Watarrka. Pär gjorde det med fyra andra.
Det hade varit en fantastisk upplevelse. Pär
filmade hela flygningen och han fick sitta där
framme. Det fanns ingen dörr så lite
läskigt hade det varit. Det var med andra
ord inget för mig (Ingela). Pär är
modigare och jag inser mina begränsningar.
Natten
tillbringade vi på Adventure Tours egna
camping ground. De som ville hade möjlighet
att sova i en swag under bar himmel. En swag är
en australiensisk sovsäck som är specialgjord
för att sova långa perioder på
bara marken. Ville du inte sova i en swag kunde
du sova i ett tält. Det gjorde vi, vilket
vi ångrade djupt dagen efter. Det var jätte
varmt och vi sov inte mycket den natten. Vi bestämde
oss för att nästa natt skulle vi sova
i en swag. Vi hade ju myggolja med oss så
vi kunde skydda oss mot myggorna. Pär har
ju aldrig några problem med mygg, det är
bara jag som har men jag har väl sötare
blod…..
Nästa
morgon gick vi upp 04.45, frukost för de
som ville och sedan bar det iväg till Watarrka.
Vi hade ordentligt med vatten med oss, för
trots att det var tidig morgon var det varmt och
skulle bli ännu varmare ju mer dagen led.
Vandringen
var ca 7-8 km uppåt, uppåt och ännu
mera uppåt. Det var en mycket vacker vandringsrutt.
Vi stannade till på en platå, där
kunde man ligga på mage och titta ner och
bl.a. se ”The Garden of Eden” som
var vårt mål. ”The Garden of
Eden” är en oas i Watarrka. Nere i
dalen mellan bergen är det alldeles grönt
och i en djup skreva finns det ett naturligt vattenhål
där man kan bada. Givetvis gjorde vi det.
Det var jätte skönt, vi hade säkert
vandrat halva sträckan och var genomsvettiga,
så badet var uppfriskande. Vi hade nu avverkat
den jobbigaste biten, tillbaks var det mest nerför
och det är inte alls lika jobbigt. Det här
var en härlig start på dagen!
Vi
fortsatte till Yulara-Ayers Rock. Efter lunchen
hade vi lite tid som vi spendera i poolen. Det
var en ganska liten pool och det var SÅ
mycket folk. Det är verkligen otroligt, man
har hur mycket mark som helst, man tjänar
säkert en ordentlig hacka på turismen
och så bygger man inte en ordentlig pool.
När det var nästan ”knôkfullt”
i poolen, kom det ytterliggare en grupp som ville
svalka sig. Tala om att det blev översvämning
när de steg ner i poolen. De som lagt sina
kläder på marken fick dem ordentligt
blöta, bl. a. vi.
På
sena eftermiddagen åkte vi till Kata Tjuta-
The Olgas, där vi vandrade i den vackra ”Valley
of the Winds”. Vandringen var inte längre
än drygt 2 km men det var jätte varmt
så det tog ändå på krafterna.
Så
var det äntligen dags för Uluru-Ayers
Rock. Vi hade sett Uluru på håll,
men nu skulle vi åka närmare. Pär
har varit här förut men för mig
var det första gången. Det kändes
som om detta var höjdpunkten på den
här turen. Det var ganska sent och vi skulle
se Uluru vid solnedgången. Det var så
otroligt vackert.
Pär
riggade upp stativet så han kunde ta foton
med jämna mellanrum under hela solnedgången.
Uluru ändrar färg efter hur solen står
mot klippan. Vi stannade här tills klockan
var över 20.00 och då hade det hunnit
bli ganska mörkt.
Barbeque
till middag och sen var det dags att sova. Vi
skulle ju sova i en swag inatt, och vi la oss
nära lägerelden. Jag smorde in hela
min kropp med myggolja, bara doften skrämde
säkert bort alla myggorna. Det var härligt
att lägga sig och titta på alla stjärnorna.
Vi sov mycket bättre den här natten
även om det var varmt så var dt svalare
än natten innan. Vi var 19 på turen
och 14 av oss sov utomhus i en swag.
När
vi vaknade var klockan 04.00 och det var becksvart.
Efter en snabb frukost åkte vi iväg
till Uluru. Vi hade tre val:
1. Klättra upp på Uluru , om det inte
blåste för mycket (egentligen skall
man inte klättra upp på Uluru, för
enligt aborigernas tro är Uluru heligt och
det skall man acceptera).
2. Gå en promenad på ca 1 mil runt
Uluru.
3. Titta på soluppgången och gå
en kortare promenad.
Vi
valde givetvis att gå den längre promenaden.
Det var verkligen vackert. Vi såg solen
gå upp över Uluru. När vi började
vår promenad hade vi solen snett till höger
om oss och när vi slutade var den bakom oss.
Innan vi fortsatte tillbaks till vår campground
åkte vi en sista gång till utsiktspunkten
där vi varit igår.
Innan
hemresa till Alice åt vi lunch. Vi hade
ju varit uppe i många timmar så det
smakade gott. Vi skulle inte följa med tillbaks
så vi blev avsläppta på flygplatsen
i Yulara. Vi hade bokat in oss på en flight
till Cairns som skulle gå på onsdagen
och idag var det tisdag. Vi försökte
boka om, men det var fullt så istället
fick vi boka in oss på ett hotell i Yulara.
Från att ha levt campingliv i outbacken
i några dagar är steget stort att bo
i lyxrum med utsikt över Uluru. Men det var
precis vad vi gjorde och precis vad vi behövde.
För Au $ 300 fick vi ett rum på ”Desert
Garden Hotel” with a rock wiev.
På
kvällen satt vi på vår altan
och njöt av solnedgången och delade
på en flaska kyld champagne (den hade vi
fått i kompensation för att vi fick
vänta på vårt bagage i flera
timmar).
Nästa dag onsdag 7/1 flyger vi till Cairns.
Där skall vi bl.a dyka och göra en tur
upp till Daintree.
Kram
Ingela & Pär |
|
Resebrev
11 - Tablelands & Rainforest 21-01-2004 |
Waterfall
Tour & Daintree
Från Cairns gjorde vi 2 olika turer innan
vi skulle ut och dyka.
Den första tog oss till ”Tablelands”
och en del av alla vackra vattenfall som finns
där.
Vid 8 på morgonen blev vi hämtade av
vår guide som idag hette Bart. Det som var
unikt med honom var att han inte brydde sig om
tiden. Han bar ingen klocka, utan man gjorde det
man ville, så länge det var roligt.
Det brukade ordna sig med tiden ändå,
det var hans filosofi. Han trodde att vi skulle
vara tillbaks i Cairns vid 18.30-19.00 tiden.
Vi började i ”Babinda
Boulders”. Där berättade han historien
om en stam där hövdingens dotter började
bli giftasvuxen. Hon blev trolovad med en mycket
gammal man som ansågs lämplig för
henne att gifta sig med. Flickan var inte så
glad för detta men var tvungen att anpassa
sig. En dag kom det en ung man till byn. De blev
genast förälskade i varandra, men flickan
var ju trolovad med en annan man. Då bestämde
de sig för att rymma. Alla männen i
byn gav sig iväg för att leta efter
dem och efter mycket letande fann de dem till
slut. Den unga mannen som var en ”chicken”
vågade inte utmana männen utan gav
sig iväg utan strid. Flickan tog de med sig
tillbaks till byn. På vägen tillbaks
passerade de ”Babinda Boulders” och
i ett obevakat ögonblick kastade sig flickan
i den mycket strömma ån. Hon drunknade
givetvis. På ett ställe i klippformationerna
kan man se flickans konturer i klippblocken. (Se
bild ovan)
Det var inte tillåtet att bada här
eftersom det var så strömt och stora
klippblock överallt.
Vi fortsatte till ”Josephine
Falls”, där gick vi en kort promenad
genom regnskogen för att komma fram. Bart
berättade om olika växter som växte
här. Väl framme fick vi möjlighet
att bada, det var ganska svårt att ta sig
i för det var mycket hala och slippriga stenar
överallt. Det var också ganska kallt
när man precis klivit i. Här fanns det
en naturlig rutschkana, det var vatten som strömmade
nerför en flat sten. Det var jätte kul
och vi åkte ett par gånger.
Färden gick vidare mot ”Millaa
Millaa Falls”, detta är det mest fotograferade
vattenfallet i hela Australien, sägs det.
Här var vattnet iskallt, men vilken upplevelse
det var att simma igenom vattenfallet. När
man simmade igenom det föll det hårt
ner på kroppen och det kändes faktiskt
ordentligt.
På vägen tillbaks stannade
vi till vid ”Curtain Fig Tree”. Det
är ett träd som, kan man säga ”tar
över” och lever på andra träd.
Det var verkligen magnifikt. Trädet var flera
hundra år. Här lyckades vi också
se några trädkängurur på
avstånd, men vi såg en ganska tydligt.
Vårt
sista stopp var i ”Lake Eacham”, det
är en naturlig vulkankrater som fyllts med
vatten. Det finns inga naturliga till eller från
flöden så vattnet som tillförs
är bara regnvatten. Det var väldigt
djupt och så mörkt så man kunde
inte se botten. Det var ett härligt avsvalkande
dopp att avsluta dagen med.
Hemresan
gick via en otroligt krokig och slingrande väg
med över 200 svängar.
Nästa
dag åkte vi iväg på en 2-dagars
tur till Daintree.
Vår guide idag hette Sydney, det var en
mycket tystare man än Bart som vi hade igår.
Han var mycket kunnig men fåordig.
Vi
började med ett stopp där man kunde
hoppa Bungy Jump. Det var inte riktigt det vi
hade bokat in oss på men tydligen hade man
lagt in detta i rutten utan att varken meddela
eller ändra i broschyrerna. Nästa stopp
var en marknad i Port Douglas, inte heller detta
stod med i programmet. Vi var ganska irriterade
för detta för vi hade ju betalt ganska
mycket för resan.
När
vi äntligen stannar på det som står
i broschyren då är klockan redan 14.00
på eftermiddagen och mer än halva dagen
har gått. ”Rainforrest Habitat”
är en djurpark som är uppbyggd som regnskogen
och vi får se en massa olika djur. Slutligen
beger vi oss från Port Douglas och upp mot
Daintree National Park. Vi åker Daintree
River på en färja. Färjetrafiken
har funnits sen början på 1900-talet,
man bygger ingen bro för tidvattnet gör
att skillnad kan var över 15 meter.
Snart är vi framme vid Koala Resort i Cape
Kimberly där vi skall tillbringa natten.
Till middag idag fick vi bl.a. grillad känguru
och Emukorv. Det smakade faktiskt jätte gott.
Man hade en dart tavla och vi kastade lite, det
kändes konstigt för det var så
länge sedan vi höll i några pilar.
Vi
gick en natt promenad i regnskogen när det
blivit riktigt mörkt, men vi såg inga
djur, vi bara hörde dem.
Nästa
morgon efter frukost var det dags för ännu
fler regnskogs promenader, men vi såg inga
djur här heller, vi bara hörde dem.
På ett ställe gick vi igenom mangroveskog,
där var det verkligen fuktigt. Vi hade hoppats
att kanske få se en krokodil här men
det enda vi såg var några fiskar.
Vid
Cape Tribulation gjorde vi ett längre stopp
och gick upp till en utsiktspunkt, där var
det verkligen vackert. Några lyckades se
en liten trädorm på en gren, men tyvärr
inte vi.
Nu
var det dags att vända tillbaks till Cairns.
Vi tog en båttur på Daintree River
och vi lyckades faktiskt att se 2 krokodiler,
en ganska liten och en som var 2-3 meter.
Dagen
avslutades vid Mossman Gorge, vi hade varit där
förut så vi hoppade över badet.
Det vi hittade i skogen var, se bild nedan.
Tyvärr
var nog den här turen den sämsta vi
varit på av alla utflykter vi gjort. Upplägget
överensstämde inte riktigt men det utlovade,
guiden gjorde nog vad han kunde, men så
är det ibland.
Nu
väntar oss en av höjdpunkterna på
hela resan 3 dagars dykning, men mer om det i
nästa resebrev.
Kram
Ingela & Pär |
|
Resebrev
12 - Stora Barriärrevet 21-01-2004
|
Stora
Barriärrevet – Dykning
Vi vaknade förväntansfulla inför
de närmaste 3 dagarna.
Vi skulle dyka med Deep See Divers
Den.
Snart var vi på väg
med båten Reef Quest som skulle ta oss till
Ocean Quest där vi skulle bo i 2 dagar.
Våra första två
dyk gjorde vi på Reef Quest. Det första
med guide, då hade vi verkligen tur för
vi såg både hajar och flera stora
sköldpaddor och givetvis an massa andra fiskar
också..
Det går inte att beskriva
känslan att dyka, det är så otroligt
härligt och underbart. Vi hade totalt 11
dyk varav två skulle vara på natten.
Jag, Ingela, var lite orolig för dem eftersom
jag inte dykt på natten förut, men
vi dök med en guide så det var inte
alls läskigt, tvärtom även detta
var en fantastisk upplevelse. På vårt
första nattdyk hade vi en rev haj bara någon
meter från oss. De är nyfikna och helt
harmlösa, så det är inget att
vara rädd för.
Våra dykbilder från
havsvärlden kommer i slutet på detta
resebrev.
Ocean Quest var en stor båt
och vi fick en hytt med egen toalett och dusch
och det var jätte skönt.
Sammanfattningsvis kan man säga
att våra 11 dyk var relativt bra. Det kanske
var lite för mycket strömmar och lite
för dålig sikt, men vi hade trots detta
ett par riktigt bra dyk. Det var stressiga dagar
blandat med mat och dyk. Eftermiddagen dag 2 hade
vi ett långt uppehåll mellan dyk 3
och 4, då la vi oss på soldäck
och som tur var sken solen den eftermiddagen.
När vi kom tillbaks var vi trötta men
lyckliga över att fått dyka i tre hela
dagar.
Nu skulle vi bege oss med nattbuss,
12 timmar, till Airlie Beach där vi skall
segla i 3 dagar.
Ingen rast och ingen ro här inte, annars
kan man ju tro att vi har semester.
Bye, bye
Ingela & Pär
|
|
Resebrev
13 - Segling 22-01-2004 |
Segling
med ”Enid” runt Whitsundays Islands.
Från Airlie beach skulle vi borda båten
”Enid”. Det var en ganska stor båt
ca 77 fot och väldigt rymlig. Båten
rymde 17 passagerare och 3 mans besättning.
På den här turen var vi bara 3 par,
Julie & Tom från Kanada, Adel &
Jason från England och så Pär
och jag. Skepparen hette Donna, de öviga
i besättningen var Christian och Emelie,
Em kallades hon. Em skulle laga maten till oss.
Vi hade bokat den enda dubbelhytten som fanns
ombord, tyvärr visade det sig att detta var
den varmaste hytten, de hade visserligen installerat
en liten fläkt men den hjälpte inte
så mycket.
Så la vi ut och vi hade
3 dagars segling framför oss. De blåste
lite på utvägen så vi fick en
härlig segling. Vi satt uppe på däck
och några gånger slog vågorna
upp och sköljde över oss.
Vi badade och snorklade mycket de här dagarna,
det är kul att snorkla men det går
absolut inte att jämföra med att dyka.
För att bada den här årstiden
måste man ha på sig s.k. stinger-suits
det är en hel dräkt som skyddar mot
att bli bränd av ”jelly-fish”
dvs. maneter. Vattnen fullkomligt kryllar av dem
och en del, ”Box Jelly-fish” kan man
faktiskt dö utav. Den fanns visserligen inte
här men en hel del andra otrevliga maneter.
Vi såg ut som en korsning mellan stålmannen
och fantomen när vi tog på oss dem,
men de skyddade oss, så det var inte mycket
annat att göra än att sätta på
oss dem.
Em lagade jätte god mat och
vid varje måltid var vi jätte hungriga.
Yttrycket att ”sjön suger” stämmer
verkligen.
På kvällarna satt vi
på däck och lyssnade på musik
och tittade på stjärnorna. Det blir
jätte mörkt här så man ser
verkligen stjärnorna och det kryllar av dem.
Det var varmt på dagarna
men det var inget mot var nätterna var. Det
var nästan outhärdligt och man fick
nästan panik för det kändes som
om man inte kunde andas. Flera gånger var
vi på väg upp för att lägga
oss på däck men vi var så trötta
så vi orkade inte. Antagligen skulle det
inte gå att sova där heller det fanns
inga kuddar så det skulle nog vara för
hårt. Morgon doppen var desto skönare,
att efter en het natt på hoppa i det kalla
, ja i alla fall ljumna, vattnet var jätte
skönt.
Så kom den sista dagen som
det alltid gör och vi började segla
tillbaks till Airlie Beach. Vilken segling det
blev. Det blåste över 30 s/m och vågorna
var väldigt höga. Nu fick vu verkligen
känna på hur det var att segla. Vid
några tillfällen stod båten nästan
på högkant. (Jag är ingen seglare
så jag vet inte riktigt vad det heter när
båten gör så).
Donna och Christian blev nog lite överraskade
av den kraftiga blåsten och det blev vi
också. Jag tyckte det var lite obehagligt
emellanåt, men jag kollade in besättningen
och de var lugna så det ingav förtroende.
Pär och jag hade duschat av oss innan vi
började segla tillbaks och dt var onödigt
för vi blev ordentligt översköljda
av vågorna nästan hela tiden. Vi fick
veta att om det blåser mellan 25-30 s/m
är det tveksamt om man överhuvud går
ut med båtarna.
Vi kom välbehållna
men blöta tillbaks till hamn och faktiskt
nästan i rätt tid också. Så
var det tack och adjö till alla och en härlig
seglats var över.
Vi laddade för att sätta
oss på bussen som skulle ta oss till Brisbane
och därifrån skall vi flyga till Sydney.
Vi har en resa på över 24 timmar framför
oss. Varav 18 timmar är på buss. Härligt!!!
I Sydney skall vi bara vara i
2 nätter och sedan flyger vi till Thailand
och tar oss ner till Hua Hin där vi skall
var i 10 dagar.
Kram Ingela & Pär
|
Kommentarer
|
Pelle
- 22-01-2004 08:30
Hej ni båda!
Så fantastiskt det ser ut. Vi har 10-12
minusgrader, mörkt (men vi ser inga stjärnor)
morgon och kväll, snö och halka. Kan
ni se Infoteqet? Det händer en del.
Vi tänker på er när vi går
upp för lite ping-pong - med avund, inte
med missunnsamhet!
Ha en fortsatt underbar resa!
Mamma Marianne - 22-01-2004 19:19
Vilka underbara bilder från dykningarna och
naturligtvis även övriga bilder. Efter
allt ni upplevt så kan ju även Änggården
vara ett äventyr med minus 20 grader och inte
så varmt inne heller,eller hi hi.Ha det nu
riktigt skönt. Mamma Marianne
Big Brother - 28-01-2004 00:39
Fantastiskt trevliga resebrev. Man skulle nästan
kunna tro att ni fabulerar om det inte var för
bilderna också. Verkligen roligt!
A-laget
snubblade mot Vireberg igår men grejade
Frej häromdagen. Blir rafflande vad det verkar.
Ha
det!
Big B
|
|
Resebrev
14 - Thailand 28-03-2004 |
Avslutning
på vår Jorden Runt resa.
Vi
tillbringade de 10 sista dagarna i Hua Hin där
vi badade och solade mest hela dagarna.
Som vanligt bodde vi på Chanchay Bungalow
and Hotel, 117/1-18 Phetkasem road. Det är
ett trevligt familjehotell ca 15 minuters promenad
från själva Hua Hin centrum.
På
kvällarna kastade vi dart eller bara drack
ett par Singha på The Road Hole. Stället
ägs av Barry Moore, en engelsman som flyttat
till Thailand, han driver den här baren och
tillbringar dagarna med att spela golf. Vi har
haft turen och hitta det här stället
där vi kan kasta lite pil och till och med
vara med och spela i deras dart team. I Hua Hin
spelar man en serie under vintern där man
bl.a. lånar in duktiga dartspelare. Givetvis
är det så att det är Pär
som får vara med men även jag har haft
turen någon gång.
På
dagarna tog vi ofta en lunch promenad utmed stranden,
det var så härligt motion och solbränna
samtidigt, det kan inte vara bättre.
För
övrigt är Hua Hin en semesterort där
framförallt familjer och golfare semestrar.
Golfen är otroligt stor och det finns flera
golfbanor.
Även thailändarna själva åker
till Hua Hin för att tillbringa lediga veckoslut
och sin semester. Thailändska kungen Rama
VII har ett sommarpalats strax norr om staden
och flera 3 st. jagare vaktar dygnet runt.
På
återseende vårt ljuvliga Thailand |
|
|
|
|
|
|