Vår jorden runt resa
Nu bär det iväg
Resebrev 2 - USA
Resebrev 3 - Hawaii
Resebrev 4 - Hawaii
Resebrev 5 - Fiji
God Jul och Gott Nytt År
Resebrev 6 - Blue Lagoon Cruises
Resebrev 7 - Sydney
Resebrev 8 - Adelaide
Resebrev 9 - Coober Pedy
Resebrev 10 - Outbacken
Resebrev 11 - Tablelands & Rainforest
Resebrev 12 - Stora Barriärrevet 4
Resebrev 13 - Segling
Resebrev 14 - Thailand

 
Jorden Runt på -03/04
 
Vår jorden runt resa - 14-08-2003
Vår jorden runt resa kommer att beskrivas med resebrev och bilder publicerade på denna sida. Resan startar i slutet på november 2003 och pågår under ca 9 veckor, hemma igen i början på februari.

Vi kommer att börja resan i Los Angeles för att sedan åka vidare upp längs kustettan (Highway 1) i bil till San Francisco. Från San Francisco beger vi oss till Hawaii. Efter det styr vi mot Söderhavet och Fiji där vi ska åka iväg på en kryssning mellan olika öar. Därefter blir det Australien där vi tillbringar den största tiden av vår resa. I Australien ska vi åka runt både med tåg, buss och flyg och hoppas kunna se ett par olika städer, typ Sydney, Adelaide, Alice Springs, Cairns och diverse andra orter längs vägen. Resan har sitt slut i Thailand där det blir sol och bad och verkligen inte göra mycket mer än att ha det gott innan den tråkiga hemresan tar sin plats.

Nästa resebrev kommer när resan börjar närma sig.

Pär & Ingela

 
Nu bär det iväg - 27-11-2003

Nu är det torsdag kväll och vi packar för fullt för att strax bege oss ut till Arlandastad och Eurostop. Innan vi åker....
Nu är det torsdag kväll och vi packar för fullt för att strax bege oss ut till Arlandastad och Eurostop. Innan vi åker imorgon bitti skall vi hjälpa till och bygga dart banor. Kommande helg skall det spelas Swedish Open och Pär och jag har varit huvudansvariga fram tills nu.

Det känns lite overkligt att vi skall åka iväg imorgon men resfebern har inte satt in ännu. Det är konstigt jag brukar vara hispig nästan 1 vecka innan vi skall åka iväg, men den här gången har jag varit kolugn. Har väl haft lite för mycket att stå i kan jag tänka.

Som sagt imorgon flyger vi iväg. Klockan 08,20 startar planet mot mellanlandning i London. Två timmar har vi på oss för att byta terminal och förhoppningsvis dricka en pint öl.

Vi skriver mer när vi kommer till Los Angeles

Kram

Ingela & Pär

Kommentarer Klicka här!

Peter - 28-11-2003 21:01
Tjenare!! Hoppas ni kommit iväg och allt är som det skall!! Och Pär, Du ska få en chans till returmatch men nu är det kört! Du vinner inte igen!! *Skrattar*

Ta en drink åt mig på en skön strand när ni kommer fram!


Hoppas det regnar när ni kommer fram

mamma Marianne - 04-12-2003 00:19
Ni har det säkert mysigt där över. Slipper dimma och dis. Hälsa Gittan. Fortsatt trevflig resa. Tja.



peter - 05-12-2003 17:33
He he!! Säkert med rätt vinnare!!

Ha det så gött nu!! Båda två!!



lillasyster - 06-12-2003 09:34
Halloj! Lillasyster här! Hoppas att ni har det bra 'over there' och att ni snart uppdaterar resedagboken så att man kan få höra lite vad som hänt. kram, kram!


big brother - 06-12-2003 22:11
Yeah!What can I say? Australia again and again and...
Have a good time. I´m selling t-shirts all day long.
Keep it up!
Say hello to Gittan.
Ciao
Resebrev 2 USA - 07-12-2003
Tyvärr har det blivit så mycket skrivet men vi lovar att bättra oss. Dagarna har varit fyllda av en massa aktiviteter från tidig morgon till sen kväll, så vi har bara inte hunnit med.
Sedan vi skrev sist har vi varit 3 dagar i Los Angeles och nu är vi i San Francisco.

I LA bodde vi på ”The Orbit Hotel & Hostel” det låg på Melrose Ave/Hayworth. Det var ett hostel och vi höjde medelåldern rejält, för de flesta som bodde där var i 20 års åldern. I LA var vi på en heldagstur till Universal Studios och en heldagstur till Disneyland.

Det var verkligen kul, vi fick vara som barn igen. På turen till Universal ingick det även sightseeing i Beverly Hills där man om man hade bra ögon kunde se diverse kändisars hus. De flesta husen låg långt in och bakom staket och höga häckar, men några kunde man se ordentligt, bl.a. då var det Bruce Springsteens hus.

Vi hann också med ”Christmas parade” på Hollywood Blvd, där såg vi skådespelaren Eric Roberts komma ridande på en häst.
Givetvis hann vi med att kasta dart också. Vi hittade ett bra ställe längst ner på Santa Monica Blvd. Det låg bara en gata från Santa Monica beach (där Baywatch spelades in) ”Ye old Kings Head”. Deras seriespel var tyvärr slut och de hade inga cuper , men vi kastade där några kvällar.

Efter 3 dagar i LA hyrde vi en bil på Budget, det blev en mid-size silverfärgad Chevrolet. Med den körde vi Highway One mot San Francisco. Stundtals var det nästan otäckt att köra då vägen gick direkt utmed kusten upp och ner. Det var brant och kurvigt men otroligt vacker utsikt. Det värsta var att det blev becksvart runt 17 tiden och då var det INTE kul att köra. Vi höll dessutom på att få bensinstopp, det fanns ingen bensinstation de närmaste milen och vi hade knappt med bensin. Som tur var hade Pär ögonen med sig och upptäckte en Shell station i mörkret. Där tankade vi och sedan var det lugnt igen.

Vi övernattade i Monterey, vi hittade faktiskt en pub med dart där också. Även där var seriespelet slut men vi kastade lite för oss själva. Nästa dag åkte vi några miles tillbaks till Carmel, staden där Clint Eastwood var borgmästare ett tag. Vi åkte ner till beachen för att titta på den berömda vita sanden som skall finnas där. Men vi blev ordentligt besvikna eftersom den inte alls var så vit.

Resan fortsatte sedan mot San Francisco. Vi tog oss mot Golden Gate Bridge som vi givetvis åkte över. I San Fransisco bor vi hos Pärs moster Gittan, hon bor centralt invid Golden Gate Park. Det var roligt att träffa Gittan igen, för er som känner henne kan vi berätta att hon mår bra och ser pigg och kry ut. Hon har lättare att röra sig och på kvällarna tar vi med henne ut i rullstol för att äta middag.
Vi har också träffat Marina, en tjej som vi träffade i Helsingfors på Finish Open i våras. Hon har tagit oss till flera pubar med dartspel. Vi hade turen att få se hennes lag spela semifinal match i deras dartleague. Tyvärr förlorade de matchen. De spelar sitt seriespel helt annorlunda än vad vi gör i Stockholm, men det berättar jag mer om senare. Igår var vi på ”Eagle Drift Inn” som ligger på 19th & Noriega och spelade cup. Det kostade $6 att vara med. Man spelade med 3 olika partners och spelade 3 olika spel, 301 med ingång, 501 och cricket och endast 1 set. Det var riktigt kul, det gick inte så bra för mig jag lyckades att förlora alla matcher (mötte givetvis Pär i första vilken tur man har). För Pär gick det bättre han slutade 3:a.
I dag har vi varit på ”Swedish Christmas Fair” och hälsat på Jultomten och sett ett Luciatåg.

Detta är en marknad som ordnas av SWEA-Swedish Women´s Educational Association. SWEA är en sammanslutning för svenska kvinnor som bor utomlands, de har 8000 medlemmar i 70 avdelningar i 32 länder. Det startade i Los Angeles 1979. På marknaden kunde man köpa alla sorters svenska saker tex. Vörtbröd, pepparkakor, jultomtar, julpynt osv.

Förut allt detta har vi förstås varit ”vanliga” turister också och sett det man skall se i San Fransisco, Alcatraz, Fisherman´s Warf, China Town, åkt ”Cabel Car” över kullarna, vi har också promenerat upp på Lombard Street. I går kväll var vi på Gittans favorit krog ”Park-Chow” och åt middag och sedan gick vi på puben och kastade lite pil.
I kväll skall vi gå ner till Downtown och sätta oss på en sky bar och dricka en San Fransisco.

Vädret har hitintills varit växlande, i LA hade vi sol och värme mest hela tiden, här i San Fransisco är det mycket kallare och fuktigare och det har även regnat en hel del. Vi har verkligen haft glädje av våra fleeströjor och regnjackor.

Nästa resebrev kommer från Hawaii, Oahu, Honolulu, Waikiki Beach, dit vi åker på måndag morgon.

Kram Ingela & Pär

Kommentarer

Marianne - 09-12-2003 00:02
Mycket trevligt att åka Jorden Runt med er. Det kostar inget Kram på er Mamma Marianne


Par & Ingela - 10-12-2003 06:54
Du ar sa valkommen sa att folja med. Nasta gang far du val folja med pa riktigt iallafall till San Francisco.

Kramar
Par & Ingela


peter - 10-12-2003 10:05
Jisses vad man blir avis på er!!

Vill ju också!! Ni har ju kul, Det syns! Och Pär, Vi har vunnit alla matcher hittils! Ikväll är det telia matchen och jag har fixat ett rätt hyffsat lag faktiskt!!

Hannes, Erik, Gunnar och Mats hagberg!! Så vi vinner



peter - 10-12-2003 23:51
Hej hej!!!

Tänkte bara tala om att vi mötte Telia ikväll och det var tufft värre!! Men vi vann med 8-4 så nu leder vi serien!!

Ha det gött!!


Lotta - 11-12-2003 15:18
Hej på er där ute i världen
Såg att nästa mål var den underbara ön Oahu.
Ni får hälsa ön från mig... Många soliga minnen finns från den ön.
Ha det så himla bra


Anna - 12-12-2003 19:32
Vilka fina bilder ni har tagit!! Gillar särsklit den av Golden Gate bron! Det är verkligen jätte kul att kunna se och läsa om vad ni gör medans ni är ute på er resa.
Puss Anna

 
Resebrev 3 Hawaii - 12-12-2003

Hawaii, Honolulu, Waikiki beach där är vi nu.


Vi bor ståndsmässigt på Sheraton Princess Kailani på 10:e våningen. Hotellet ligger knappt ett kvarter från beachen och vi ser faktiskt havet från vår balkong.

Dagarna har varit fyllda med massor av olika aktiviteter. Det har inte varit lika stressigt som i LA och San Francisco, här är det mer semesterlunk som gäller. Waikiki är för amerikaner och japaner vad Kanarieöarna är för oss svenskar. Vi har legat på stranden några timmar varje dag för att grunda inför Fiji. Det är otroligt blåsigt och det regnar lite varje dag.

Igår tog vi en lokalbuss till Ala Moana Shoppingcenter, det är ett centrum med över 200 butiker och många matställen ungefär som Kista centrum. Efter en sen lunch bestämde vi oss för att promenera till Alaoha Tower det var Honolulus högsta byggnad innan alla de nya hotellen byggdes. Givetvis började det regna, stundtals fullkomligt öste det ner. Väl framme gick vi omkring och tittade en stund. Tornet hade precis stängt tyvärr så det blev inget av med att gå upp i det. Istället satte vi oss i restaurangen bredvid, den hette passande ”Hiroshima”. Ett band spelade livemusik, rock och blues. Vi tog några öl och blev sittande där tills klockan var strax efter 22.00.

Idag klockan 06.00 och väckte oss, vi skulle dyka med AAA-divers. Vi hämtades vid hotellet klockan 07.00. Det är nästan 2 år sedan vi dök så det kändes lite pirrigt i magen. Första dyket gick ner till 22 meter och varade i 19 minuter. Vi dök runt vraket av skeppet Sea Tiger som sjönk 1999. Det var så härligt och vi såg mycket färgrika fiskar.

Upp på båten och när alla andra dykare kommit ombord åkte vi till nästa dykplats. Det var ett rev som hette Kewalo Pipe, det här dyket skulle vara mycket grundare och förhoppningsvis vara lite längre. Vi var nere på ca 16 meter i 28 minuter. I vår grupp var det förutom Pär och jag, Steve från London och vår guide Dan. Så här i efterhand kan vi konstatera att dagens dyk var roliga men att dyka i Australien vid Stora barriär revet är en otroligt mycket större upplevelse. Det är bättre vatten och mycket bättre sikt. Men det var kul ändå, vi såg mycket färgrika fiskar och en ål. Det var jätteblåsigt och höga, långa vågor, jag (Ingela) blev lite sjösjuk. Så var våra två första dyk klara och vi var nöjda och glada.

I morgon är det vår sista dag och då skall vi hyra en bil och ta oss runt Oahu. Vi skall bl.a. se Pearl Harbor, North Shore, med alla duktiga och våghalsiga surfare, det skall tydligen vara väldigt höga vågor där och Lotta vi skall även åka igenom Kailua (det var väl där du var aupair??)

Hoppas ni alla har det bra hemma i Sverige och att det inte är för kallt och för mycket snö.

Vi har det som ni förstår toppen. Nästa brev kommer från Fiji dit vi åker imorgon natt.

Kram Ingela & Pär

Kommentarer

Susanna - 12-12-2003 09:35
Hej på Er, Här firas det lucia idag och jag sitter och dricker starkglögg och ska precis börja med Västeråspriserna.. Ni är inte avundsjuka på det direkt va?! Det har varit grått mörkt och regnigt men idag ser man himlen. Kul att följa er via nätet! Stor kram från Sus


big brother - 12-12-2003 19:08
Hallå,
kul att se att ni roar er. Och att ni kommer upp på morgonen ordentligt. Det måste vara extra skönt!
A-lagets två toppmöten, Orminge och Tumba, blev en sorglig tillställning. Noll poäng. Tröstade mig fyra dar i Bryssel.
Frida längtar efter er jättemycket.
Ciao


marianne riihonen - 13-12-2003 13:03
Glad Lucia på er.
Har sänt ett mail till er idag. Gäller att ni skall maila adressen till mig, dit Helene skall sända dykarcertifikaten. Allt väl härhemma. Kramar mamma Marianne

 
Resebrev 4 Hawaii - 21-12-2003
Aloha!
Det är vår sista dag på Hawaii och vi hyrde en bil, det är en liten Chevrolet utan aircondition. Vi har tänkt oss att åka runt Oahu och bl.a. besöka Pearl Harbor.

Vi startade tidigt på morgonen för att hinna med allt vi skulle göra. Det var ganska lätt att ta sig till Pearl Harbor, efter bara en felkörning var vi framme. Vi var inne i en ubåt som, om vi inte minns fel, hette ”Blowfish”. Det är otroligt att tänka sig att de bodde så här och säkerligen gör än idag på ubåtar. Det är minst sagt ont om utrymme, man får verkligen inte lida av cellskräck. På samma område hade de också ett museum som vi besökte. Det handlade mycket om ubåtar och andra fartyg.

Vi åkte därefter en buss till USS Missouri. Det är ett skepp som numera är ett museum. Det togs ur flottan en andra gång under senare delen av 90-talet. Första gången man gjorde det var under sent 60-tal, men så behövde man det igen under Gulf kriget. Skeppet byggdes så tidigt som i början av 40-talet. Vi gick runt skeppet efter en ”snirklad bana”, och om man jämför det här skeppet med u-båten måste de som tjänstgjort här upplevt det som att de bodde på ett slott.

Sen var det dags för Arizona Memorial, det är ett minnesmärke över attacken mot Pearl Harbor 7/12 1941. Rundturen där inbegrep en film som tog en halvtimma och sedan en tur ut till skeppet. Det var otroligt att se, fartyget ligger precis under vattenytan och det läcker fortfarande olja från det.

När vi var klara tidig eftermiddag åkte vi norrut mot North Shore. Där håller de duktigaste surfarna till. Vi hade turen att komma alldeles lagom till en surftävling som hölls där precis idag. Vilka jättevågor det var där och så otroligt duktiga de är att bemästra och surfa på vågorna. Vi fortsatte vår resa och tänkte att på slutet hinna med Diamond Head. Diamond Head är en slocknad vulkan på Oahu. Tyvärr kom vi fram för sent, vi hade återigen kört lite fel. Klockan var 18.00 och de hade precis stängt.

Nåväl, vi hade haft en fantastisk dag med upplevelser av olika slag.

Senare på kvällen, natten, var det dags för oss att åka till Fiji. Planet skulle gå natten mot lördag och på grund av datumlinjen mitt ute i Stilla Havet missade vi hela lördagen den 13/12. Alltså ingen Lucia för oss, men det är smällar man får ta.

Nästa resbrev kommer från Fiji.

Hälsningar
Ingela & Pär

Kommentarer

Mamma Marianne - 21-12-2003 12:13
Här är det snöstorm. Har fyllt termosen med hett vatten ifall det som vanligt blir strömavbrott. Vilken tur att ni fick ha Lucia i San Francisco. När ni läser detta är det kanske jul. Så God Jul på er! Kramar Mamma Marianne



lillasyster - 21-12-2003 13:05
Aloha!
Jaha, då var det ett vitt Sverige. Förstår att ni måste längta hem massor till det vid det här laget! Säkert är ni jättetrötta på sol och värme
Själv har jag suttit hela helgen och varit kreativ och pysslat med julklappar. Det kan ju tänkas att det ligger ngt och skräpar i lägenheten när ni kommer tillbaka! God Jul på till er båda och ta hand om er och varandra! Kram!
 
Resebrev 5 Fiji - 22-12-2003

Bula,
Så säger man "Hej" på Fijianska.

Nu har vi alltså landat på Fiji. Vi tog oss via buss och båt till Treasure Island. Vilken dröm ö!! Man gick runt den på 20 minuter och sprang runt den på 6 minuter.

Det var Pär och jag plus 6 personer till som skulle till Treasure. Ni kan tro att vi blev välkomnade. En del av personalen hade ställt upp på stranden och sjöng och spelade gitarr för oss. Välkomstdrink och lite praktisk information, sedan blev vi visade till vår ”bure” (bungalow). Vilken toppen bure, ett jätte stort rum med ett bra badrum med dusch, stor altan utanför och havet endast 10 meter bort, mellan palmerna. Det var otroligt vackert.

Det första vi gjorde var att ta på oss våra badkläder och kasta oss i havet. Det var SÅ varmt och skönt. Vi hade det så otroligt bra, bad, sol och snorkling hela dagarna. Tröttnade vi på det lånade vi en kajak eller en kanot och paddlade ut till sandbanken strax utanför vår ö eller helt enkelt runt ön. Ville vi inte vara på havet ja då tog vi en runda minigolf eller spelade lite pingis eller biljard. Det fanns hela tiden saker att göra om man ville sysselsätta sig.

Treasure Island låg alldeles intill Beachcomber som är mer av en party ö. Dit åker de flesta mellan 20-25 och rockar hela nätterna och sover på dagarna. Nu var det inte riktigt det som vi var ute efter så vi stannade på vår ö, Treasure Island.

Vi hade en excellent restaurang på ön, där vi åt alla våra måltider, sen frukost och middag. Personalen stod för underhållningen, vi fick bl.a. vara med om att dricka KAVA. Pär utsågs till chief och han var den som fick dricka först. Kava det är något speciellt som man bara dricker på Fiji (vad jag vet). Kava görs från busken "Piper methysticum" som man mal ner, man lägger mjölet i en tygpåse som man lägger ner i rent vatten där det får ligga och dra en stund. Sedan sköljer man ur påsen ordentligt, hela tiden säger man olika saker eller sjunger, klappar händerna lite och så är kavan klar för att drickas. Skålen man blandar den i är rund och symboliserar jorden. Kava, som ser ut som diskvatten, dricks ur små träskålar, man klappar händerna en gång, dricker hela skålen med kava och avslutar med tre handklappningar. Kava är ingen alkoholhaltig dryck, man kan känna lite domningar i tungspetsen. Det smakar inte äckligt men heller inte jätte gott.

En kväll var det traditionella danser och sånger som framfördes av personalen. De hade dessutom klätt sig i traditionella Fiji-kläder som bastkjol, blomgirlanger, blad runt hand- och fotleder. De som jobbade på Treasure Island gjorde en massa olika saker, städade, serverade eller skötte trädgården på dagarna och sjöng och underhöll gästerna på kvällarna.

Sista kvällen ordnades ett Internationellt Krabb-race. 12 stycken krabbor märkta med nummer som man fick bjuda på. Vi bjöd 15 Fiji-dollar på krabba nummer 6 som hette Johan och var från Sverige. Krabborna släpptes i mitten på en stor ring, den krabban som först kom över den målade ytterkanten vann. Det var en liten pojke som bara hade satsat 5 Fiji-dollar som vann. Vår krabba var inte i närheten av att vinna men vem bryr sig när man har semester och är på semester-resa……

Vi hade 4 fantastiska dagar på Treasure Island, vilsamma och riktigt avkopplande, Fiji-time, som betyder att allt tar sin tid och att man skall inte stressa eller skynda på. Det är något som vi stressade svenskar behöver mycket av. Det tog ett par dagar innan vi förstod detta, vi tyckte bara att de var otroligt slöa och långsamma.

Snart var det torsdag den 18/12 och vi skulle ut på söderhavskryssning. Mer om det får ni läsa i nästa resebrev.

Till dess

Vinaka
Ingela & Pär

Kommentarer

Kristin Bomander - 23-12-2003 11:01
Ni verkar ha det härligt. Idag är det svinkallt både inom och utomhus. Vår VD lämnade fönstret vidöppet på kontoret. 11 grader imorse när man kom. TJOHO Utomhus har vi haft 15 minusgrader inatt. Det var julcup på Mini i lördags.Örjan Thomsson vann. GOD JUL och GOTT NYTT ÅR! /Kristin B



Jeanette Backlund - 23-12-2003 12:21
Ni ser ut att ha det underbart
Vill bara passa på att önska er en riktigt God Jul och ett Gott nytt år. /Jeanette


Big Brother - 24-12-2003 23:22
Tjena i soldiset! Har just skottat fram bilen och brutit upp fastfrusna bildörrar. Skottat snö från biltaket och fått hälften i nacken. Mysigt med andra ord. Vad är en sval drink i skuggan när man kan ha en ljummen julmust under granen?
Ha det!
BB

 
God Jul och Gott Nytt År - 24-12-2003
 
Kommentarer
Rebecca - 24-12-2003 11:45
Väldigt fint julkort..
Ha en riktigt God Jul nu!

Kram Becca



Tommi m morsa - 24-12-2003 23:14
Stilsäkert med Tre Kronor och Operahus, Nästan stajlat. Frågan är bara hur luvorna smälter in i designen?
Tommi
PS Morsan hänger över axeln...och hälsar säkert!


Lillasyster - 25-12-2003 20:16
Härliga bilder!! Jag vill osså!!! Härligt att få höra din röst igår! Kram Heléne
 
Resebrev 6 Blue Lagoon Cruises - 27-12-2003

Bula,

Torsdagen den 18 december var det dags för vår efterlängtade kryssning. Vi skulle under 4 dagar kryss mellan öarna i Yasawa Islands.

Det började med att vi checkade in och bagaget blev ordentligt omhändertaget och skickades till vår hytt. Innan vi kördes ut till vårt fartyg bokade vi oss för att dyka på lördagen, tyvärr fanns det bara plats på fm. och endast ett dyk. Strax för klockan tre var det dags att åka till fartyget ”Mystique Princess”. Det visade sig vara den största båten som Blue Lagoon Cruises förfogade över. Nu steg förväntningarna ännu mer.

Totalt var det 21 personer med på kryssningen, vi var 4 st. från Sverige, 2 från Tyskland, 2 från Schweiz, 2 från USA och 11 personer från Australien. Fartyget var långt ifrån fullbelagt, men under resans gång tyckte vi att det var ganska bra. Vi fick antagligen mer kontakt med de andra resenärerna eftersom vi i inte var så många. Det andra paret från Sverige kom från Helsingborg, de hade lustigt nog bokat sin resa och kryssningen genom Tour Pacific precis som vi.

Under de närmaste dagarna skulle vi bo i hytt nummer 21, en hytt på ca 18 kvm. Vi behövde alltså inte trängas utan det fanns gott om utrymme.

Första kvällen började med ett välkomst cocktailparty som kapten Suma stod för. Champagne som flödade och gott tilltugg gjorde att stämningen snart var på topp.
4 rätters middag som avslutades med paraplydrinkar på akterdäck, det var för bra för att vara sant.

Nästa dag väcktes vi strax före sex på morgonen för ett dopp och snorkling i havet före frukost. Vi var trötta men det var lätt att hoppa ur sängen, för vi anade vad som väntade oss.
Havet var lika härligt som vi förväntat oss. En timma senare var vi ombord på skeppet igen och så var det dags för frukost. Efter frukosten kördes vi alla tillbaks till stranden för bad och sol.

Varje dag tog vår kryssningsschef ut de som ville på en gemensam snorkeltur. Första dagen följde vi med och det var verkligen kul. Vi såg en massa olika fiskar och koraller i alla möjliga färger.

På lördagen var det dags för oss att dyka. Förutom Pär och jag var det en annan tjej från båten som skulle dyka. Det var så härligt, trots att jag hade lite svårt att komma ner i djupet (jag hade för få vikter) Pär fick hålla mig i handen och ”dra” ner mig. Vi hade turen att få se 3 st. hajar 1 Black Tipped Reefshark och 2 st. White Tipped Reefshark. Det är otroligt att se dem men de är räddare för oss än vad vi är för dem, som tur är.

Näst sista dagen hade vi kommit till ön ”Nanuya Lailai Island” det är Blue Lagoon Cruises egen ö, de har ägt den här ön i över 20 år. Det var en fin och mycket välskött ö, med fin sandstrand och fina korallrev att snorkla i. Både lunchen och middagen åt vi på ön.
På kvällen åt vi något av en Fijiansk nationalrätt som heter ”Lovo”.
Man gräver en djup grop i sanden och i gropen läggs stora stenar. Stenarna hettas upp genom att man tänder eld på ved som får brinna flera timmar. När stenarna är ordentligt heta lägger man olika sorters kött, fisk och grönsaker som man lindat in i bananblad. På allt detta lägger man palmblad och sedan täcks allt av tomma säckar, över allt detta skyfflar man sand så att allt är ordentligt täckt. Lovon skall stå så här i 4-5 timmar innan det är klart.
Det smakade jättegott problemet är att man blir mätt för fort.
All mat under kryssningen var så otroligt god och vällagad, det var rikligt och ingen behövde gå hungrig från matbordet.

Så är det plötsligt söndag och vår kryssning är slut. Hela besättningen sjunger Fijis avskedssång ”Isa lei”, det är en otroligt gripande och vacker sång, jag som är så lätt rörd gråter nästan. Nu är vår kryssning definitivt slut, sorgligt men sant. Vi konstaterar att vi har haft 4 oförglömliga dagar och att det är inte mycket som kan slå det här.

Nu väntar oss två dagar i Nadi innan vi flyger till Australien. Nästa resebrev kommer från Sydney.

Vinaka

Ingela & Pär

 Kommentarer

Lillasyster - 27-12-2003 13:21
Hej! tror att jag ska sluta att läsa era resebrev.... jag blir lätt deprimerad! ;) Just nu är det lite svårt att förstå att jag kunde välja bort att vara i Aussie i dessa 3 månader istället för denna kyla och trista väder... Men, men, min tur kommer snart också! Fortsätt och njut och må bra!



Mamma Marianne - 28-12-2003 13:41
Efter att ha läst resebrev 5 och 6 börjar jag bli smått avundsjuk istället för förkylningssjuk. Ni skall fortsätta och ha det så bra. Mamma Marianne


Susanna - 30-12-2003 08:50
Hej på er. Det låter verkligen som om ni har det underbart! Ingela vad brun är, du kommer se ut som en neger när du kommer hem! Nu ska jag ändra lite skatter. Ha det fortsatt bra!
Kram fr Susanna

 
Resebrev 7 - Sydney 31-12-2003
G´day

Dagen före julafton landade vi i Sydney, Australien. Här skall vi vara i en månad. Vi skall resa runt och vi hoppas att få se lite av outbacken, några stora städer och framför allt skall vi dyka i Stora Barriärrevet.

Vi var 5 nätter i Sydney och hann väl med det mesta. Vi bodde centralt nära ”The Rocks” mitt i smeten kan man säga.

The Rocks är den stadsdelen dit européerna kom först, Det finns flera byggnader bevarade från den tiden, den äldsta bevarade puben är från år 1828.

Vi tillbringade dagarna med att vandra runt och titta på bl.a. ”Sydney Opera House”, vi var nere i Darling Harbor, China Town. Vi shoppade på ”Paddy´s Market”.

”Sydney Opera House” är verkligen imponerande där det ligger längst ut på en udde. Tänka sig att det är byggt av en dansk arkitekt och av kakelplattor från Höganäs. Otroligt vackert är det.

På Christmas Day, den dagen som jultomten kommer till alla barnen här i Australien, då är allting stängt här. Då åkte vi till ”Bondi Beach” för att sola och bada,. Vi var inte ensamma om det, det var otroligt mycket människor som var där. Många hade tomteluvor eller glitter i håret. Vi såg flera jultomtar i full mundering i den värmen, det var säkert 30 grader varmt. Ett gäng hade t.o.m. släpat med sig julgranen ner på stranden och dansade runt den. Antagligen var det inte så många Sydneybor som var där det var väl mest turister, sådana som vi.

Vi låg och solade ett par timmar i den stekheta solen,. tills vi inte stod ut längre. Då gick vi för att svalka oss med varsin VB innan vi åkte tillbaks in till stan.
Vi hade tagit buss ner, enkelt och smidigt, från Circular Quay. Circular Quay låg bara ett stenkast från vårt hotell ”Menziers Hotel”.

Annandag Jul, Boxing Day, åkte vi en organiserad busstur till "Blue Mountains”. När vi var här för två år sedan blev ju den här resan inställd på grund av alla bränderna som härjade där då. Vi hoppades att detta inte skulle inträffa den här gången.

Vi kom iväg precis som vi skulle, tidigt på morgonen. Första stoppet var vi ”Wild Life Park” Där fick vi klappa en Koala, gå inne bland kängurur och se en massa andra australiensiska djur.
Vi klappade en söt liten Koala, de är verkligen så otroligt söta, men de har vassa klor så att hålla dem det får man inte göra. Klorna är så vassa bara för att de skall kunna hålla sig kvar i träden. En koala tillbringar 18-20 timmar av dygnet med att sova, resten av tiden äter de eucalyptusblad.

När vi skulle gå därifrån, höll en ormshow precis på och man hade kommit till den punkten då publiken får känna och klappa på pytonormar eller om det var boaormar. Du kunde få ha dem om halsen om du hade lust med det. Pär som är den modigaste av oss gick fram till en orm tog upp den och la den på armen, den började slingra sig direkt upp mot halsen och den slingrade sig runt Pärs hatt. Det såg för lustigt ut. Jag var i alla fall så modig så jag vågade peta på ormen. Det var faktiskt inte SÅ läskigt som jag trodde, ormen var ganska torr och varm. Inte så slibbig och kall som jag förväntat mig.

Vi åkte vidare och upp i bergen till ”Echo Point”. Där var en fantastisk utsikt över stora delar av ”Blue Mountains” och av ”The Three Sisters”. Det är tre klippor och det finns en historia kring dem hur de skapades, ungefär så här:
”Två stammar tyckte inte om varandra. Iden ena stammen fanns tre systrar, de var förälskade i tre pojkar från den andra stammen. En kväll ville de träffas, systrarnas pappa ville inte att flickorna skulle umgås med de här pojkarna så han förbjöd dem att göra det. De trotsade sin pappa och smög sig ut i den sena kvällen men de blev upptäckta av ett litet barn, som genast sprang och skvallrade för deras pappa. Pappan förbjöd systrarna att träffa dessa pojkar igen. Pojkarna bestämde sig för att röva till sig flickorna. Pappan fick reda på detta och förstenade först flickorna så att de inte smet iväg, och gick sedan för att möta pojkarna för att försöka medla med dem. Detta gick tyvärr inte och innan pappan hann att trolla tillbaks dem, blev han dödad och därav namnet The Three Sisters ”. Detta var en av historierna hur de tre systrarna blev förstenade, det finns flera andra.

Här åkte vi också en linbana som tog oss över en djup, djup dal. Utsikten var vidunderlig, och det var inte alls läskigt. Vi åkte ett tåg ca 450 meter ner i dalen, lutningen var mellan 45-52 grader. Där nere gick vi en kort promenad innan vi tog en linbana upp.

Vi stannade till vid ”Wentworth Falls”, tyvärr var det så lite vatten så det stänkte bara lite, det är ju sommar här så det är väl inte så konstigt. För att komma till den bästa utsiktspunkten fick vi gå ner 220 trappsteg, ner var ”a piece of cake” men upp i nästan 30 graders värme, det var ingen lek.

Så här dags på dagen kunde vi förstå varför bergen kallas för ”Blue Mountains”. Det låg verkligen ett blått skimmer över dem, det kommer sig av att eucalyptus träden utsöndrar små fina droppar olja och när ljusen bryts den här ridån uppfattar ögat det som blått.

Turen avslutades med en tur genom ”Olympic Park” och hemfärd med ”Matilda River Cruise” på Paramatta River. Nu fick vi se hela Sydney och ”The Opera House” från vattnet också.

Vi har haft många härliga dagar i Sydney och våra planer är att vi skall få någon dag till här innan vi åker till Thailand. Men först är det en massa annat vi skall se. Närmast i tur står Adelaide där vi skall fira Nyår.

Hälsningar

Ingela & Pär  

Kommentarer

Mamma Marianne - 31-12-2003 14:17
Oh! Nu får man se till att bli frisk kan inte vara avundsjuk hela tiden.Vilka underbara minnen ni får med er. Nu är det bara en halvtimme kvar för er till det Nya Året så Gott Nytt År kramar mamma Marianne



Lillasyster - 02-01-2004 22:39
Hej hopp! Måste ju säga en sak för att ni inte ska gå och bli för kaxiga när ni glassar runt... Och det är att jag HAR faktiskt hållt i en koala! Och det finns det till och med bildbevis på, hihi! Så Pär, en så länge så har jag en up på dig! God fortsä'ttning på det nya året



Lotta - 08-01-2004 12:15
Hej på er där borta.
Ni ser ut att ha en underbar resa o jag måste nog säga att man är lite avis på er när man ser bilderna o läser era berättelser
Ha det så bra nu o sköt om er.
Väntar med spänning på nästa resebrev från er.
Kram Lotta
 
Resebrev 8 - Adelaide 09-01-2004
Nu har vi kommit till Adelaide.
Vi bokade ett rum som vi läst om i vår bok om Australien, City Central Hotel. Precis som det stod i boken var det små rum, men rent och snyggt. Vi bokade in oss för 4 nätter. Cathy & Noel Millar ägde stället, Noel var den som tog emot oss. Han var väldigt trevlig och vi hade en lång pratstund med honom.

Vi bokade våra utflykter redan idag så imorgon måndag skall vi åka till Kangaroo Islands och på tisdag är det dags för Barossa Valley.

När det var klart gick vi ut för att utforska Adelaide. Vi gick ner till Torrens River efter att ha ätit Mc Donalds lunch. De hade en fin promenadväg utmed floden och på ett ställe såg vi svarta svanar. Jag hade aldrig sett svarta svanar förut men Pär hade sett det när han var i Perth och tävlade i Dart VM.

Det var varmt idag nog det varmaste vi upplevt hitintills, som tur var blåste det lite annars hade det var outhärdligt.

KANGAROO ISLAND
Vi blev hämtade redan 06.00 och vi hade en lång dag framför oss.
Första etappen var att ta oss med buss ner till Cape Jervis, det var en bussresa på ca 2,5 timmar. Vi såg kängurur och en Emu och en massa papegojor utmed vägen. I Cape Jervis tog vi färjan över till Kangaroo Island. 45 minuter senare var vi framme och med ny buss och chaufför började resan på ön.

Första stoppet var vid Seal Bay där det som namnet säger finns sälar. Idag var det tyvärr inte så många på land. De är ute till havs och äter i flera dagar, sedan återvänder de till stranden och vilar några dagar. Så förflyter livet om man är säl. Efter lunch åkte vi till Flinders Chase National Park. Vi gick bland vilda koalor, de satt i träden tyvärr lite högt upp men en satt som tur var lite längre ner.

Turen gick vidare runt ön och på nästa stopp var vi vid ”Remarkable Rocks”. Vilka otroliga klippformationer! De är formade av havet och vindarna under miljoner år tillbaks. Det blåste jättemycket så vi fick vara lite försiktiga.

Vi åkte vidare och passerade ”Cape du Couedic Lighthouse” det är en fyr som byggdes redan 1906. Den är fortfarande i bruk men sköts numera med automatik. Längre ut på udden kom vi strax till ”Admirals Arch”. Det är stenar som är formade av havet och är tillhåll för Nyzeeländska Päls-sälar. De var så söta där de tumlade om i havet, lekte med varandra eller dök efter fisk.

Vårt sista stopp var på ”Flinders Chase Visitor Center” där kunde vi se vilda kängurur. Vi såg 2 st. de var visserligen vilda men inte rädda för människor. Tvärtom hoppade de glatt fram och trodde antagligen att vi hade mat att ge dem.

Så var vår dag slut och det var dags att bege sig hemåt. En lång och innehållsrik dag var till ända.

BAROSSA VALLEY
Idag hade vi lite sovmorgon och blev inte hämtade förrän 07.15. Idag åkte vi med ett litet familjeägt företag från Adelaide ”Enjoy Adelaide”. De hade bara 5 olika turer och vi hade bokat in oss på en av dem, en heldagstur till ”Barossa Valley”. Idag åkte vi i en mycket mindre buss och vi var endast 21 personer.

Resan startade och vi åkte en otroligt slingrande väg utmed ”Torrens River”. Stundtals var det mycket brant och kurvigt. Det första stoppet gjorde vi vid ”Saltram´s Vinerey”. Där fick vi en mycket proffsigt genomförd vinprovning, 2 vita och 4 röda viner provsmakades. Vi köpte inget vin här. Vi skulle totalt besöka 4 vingårdar och dt var omöjligt för oss att köpa med oss vin från alla fyra.
Efter lunch åkte vi till nästa vingård ”Chateau Dorrien”. Gården grundades redan 1860, de nuvarande ägarna köpte slottet 1985. Detta var absolut det sämsta stoppet på hela turen. Oproffsig vinprovning, vin serverade i plastglas är absolut ingen hit, det kanske passar på party men inte här.

Nästa stopp däremot höll verkligen måttet, det var ”The Jacob´s Creek Visitor Center”. Där fick vi smaka ett mousserande vin som var jätte gott. Flera vita och röda viner, portvin och på slutet smakade Pär och jag ett Sautern vin. Här köpte vi det mousserande vinet (vi tänkte dricka det på nyårsafton). Vi köpte också ett Riesling Chardonnay och en liten flaska av Sautern vinet.

Sista stoppet för dagen var ”Chateau Yaldara”. Det är verkligen olika klass på de olika vingårdarna, på det första och det tredje stoppet fick vi ganska mycket i glasen, men på de andra knappt för att fylla en mun. Trots detta köpte vi ett rött vin som hette ”Genus 4 Cabernet Sauvignon, 2000”.

Vi åkte en snabbare väg hem och blev avsläppta redan vid 16.30. Vi var ganska trötta efter två hektiska dagar.

Nästa dag var Nyårsafton vi hade bestämt oss för att åka spårvagn till Glenelg. Det är en liten badort som ligger strax utanför Adelaide. Här promenerade vi runt lite, det var inte så härligt väder idag, utan ganska blåsigt och mulet.

I Adelaide firade man nyår på City Hall på King Street som låg mitt i Adelaide. Det var familjefest och alkoholfritt. Vi som hade tänkt dricka vårt mousserande vin ute vid tolv slaget fick snabbt tänka om. Det blev istället så att vi drack upp den innan vi gick ut för att äta middag.

Tolvslaget firade vi vid ”City Hall”, Happy New Year! Nu är det 2004 och ännu ett år tar sin början. Trots att vi lägger ut det här resebrevet sent vill vi önska alla som läser detta ett riktigt Gott 2004.

 
Resebrev 9 - Coober Pedy 09-01-2004
Coober Pedy – Opalernas huvudstad i Australien.
Coober Pedy betyder på aboriginal språk, ”Vit mans håla i marken”

Vi hade åkt nattbussen från Adelaide, den startade 18.30 nyårsdagen och vi var framme i Coober Pedy dagen efter klockan 04.45, okristligt tidigt. Vi hade bokat ett rum på ett ställe som hette ”Radekas Underground Motel”. Namnet stämde verkligen med verkligheten, för här i Coober Pedy lever man i s.k. ”dugouts”. Man borrar/gräver sig in i bergen och kan egentligen bygga hur stort som helst.

Vi bodde på marknivå, men inne i berget och vi hade nog 15-20 meter berg ovanpå oss. De stora sovsalarna de s.k. ”Dormitores” låg på 16 meters djup. Det var väldigt svalt och skönt. Detta var väl egentligen orsaken till att man började bygga sina bostäder så här. För här i Coober Pedy kan det bli ohyggligt varmt. På dagen var det runt 42 grader och inomhus mellan 20-23 grader beroende på djupet i ”dugouten”.

Vi hade bokat in oss på en eftermiddagstur för att se Coober Pedy och med bl.a. opal grävning.

Det var en intressant tur. Vi började med att åka runt i stan och såg Big Winch, Underground Church en kyrka utgrävd i sandberget. På kyrkogården berättade guiden en intressant berättelse om en tysk man som blev sjuk när han grävde efter opaler. Han uppsökte läkare i Adelaide som kunde konstatera att mannen led av cancer och att han hade högst 3 månader kvar att leva. Mannen åkte tillbaks till Coober Pedy där han började förbereda sin begravning. Han tog ett lån på 8000 australiensiska dollar. När han var död så hade man gravöl på puben, folk åt och drack men när det var dags för betalning så läste prästen upp ett brev från mannen där han sa att han stod för kalaset, det var bl.a. dit de lånade pengarna skulle gå. Han hade också beställt en unik gravsten, ett ölfat. Väldigt originellt!

Turen fortsatte ut till opal fälten. För bara några år sedan hade man förbjudit att gräva efter opaler inom stadens gränser. Så här går det till om man vill leta efter opaler:
Man mutar in ett område på 50x50 meter och börjar gräva. Idag provborrar man några hål och om man hittar opaler så registrerar man sin inmutning. Det kostar au § 68/år i registreringsavgift.

Coober Pedy´s golfbana var verkligen något att se. Att hitta en enda liten gräsplätt var omöjligt, golfbanan var som en enda sandbunker. Greenen var asfalterad! På en skylt uppmanade man att INTE gå på gräset, vilket gräs frågade vi oss. Det kostade au § 10 att spela en runda dvs. runt 50 skr.

På ett ställe fick vi göra lite ”noodling”. Noodling innebär att man får lova att leta opaler i en registrerad inmutning där man slutat att leta. Du får inte borra eller gräva, utan egentligen bara sparka undan sand och krafsa lite på ytan. Har man tur kan man hitta opaler som ägarna har missat. Ingen i vår grupp hade tur idag, så det blev inga opaler. Det enda som inträffade var att i den enorma hettan höjde vi kroppstemperaturen till närmare 45 grader. (Mamma Marianne, här skulle du inte ha stått ut en sekund). Vi som verkligen tycker om värme och sol, vi längtade efter kyla och skugga.

Nästa stopp var hos ”Crockodile Harry” i hans dugout. När han kom till Australien levde han på att jaga krokodiler. Han flådde dem och sålde skinnet. Han bedrev jakten i Queensland och i Northern Australia. När man förbjöd krokodiljakt på 70/80 talet, då åkte han till Coober Pedy för att leta opaler. Det var ett riktigt original och en riktig äventyrare. Dessutom var han tokig i kvinnor, hela hans dugout vimlade av ”kvinnor”. Uppstoppade dockor, på foto och många hade skrivit hälsningar till Harry på väggarna i dugouten. Nu hade Harry hunnit bli 79 år, han hade slutat med att leta efter opaler, men vi märkte att han var lika galen i kvinnor. Dessutom var han tydligen stenrik, Harry tillbringade numera sina dagar med att dricka kopiösa mängder öl och man visste inte alltid i vilket tillstånd han befann sig i. Idag var han hyfsat nykter.

Vårt sista stopp var vid ”Breakaways” ett landskap av berg, sand och sten. Det såg nästan ut som ett månlandskap. Tyvärr hade det regnat ganska mycket ett par dagar tidigare (på ett år kommer det kanske 24 mm men nu hade det kommit 35 mm på en enda dag). Detta gjorde att vi inte kunde åka och titta på ”The Dingo Fence”. Detta är ett staket som sträcker sig 3000 km runt South Australia. Det sägs att det är för att man inte vill ha några Dingos i South Australia.

Utmattade, varma och trötta och ordentligt törstiga satte vi oss i baren på Radekas när turen var klar. I baren hade de två stycken ödlor en liten och en lite större. För att imponera på er därhemma så fotograferade vi oss med den lite större på axeln.

Tidigt imorgon bitti åker vi till Ayers Rock, där vi hoppas att kunna boka in oss på en tur till ”Uluru”.

Kommentarer

Lillasyster - 10-01-2004 11:57
Allt detta resande i Aussie gör ju att jag längtar dit massor. Har bokat biljett nu så som det ser ut sticker jag den 20 feb. Ska försöka att få resan några dagar senare så att jag inte missar Daniels födelsedag. När kommer ni hem förresten...? Var det i slutet av januari? Kram och hej!



Big Brother - 11-01-2004 20:21
En golfbana i min smak skulle jag vilja säga. Inget gräs, inga pollen. Kanske dax boka biljett, det har ju varit på tal några(!) gånger... David står här och hälsar men vet inte vad han ska säga. Det är väl inte blygsel snarare lathet. Fick med snöskoveln hem från Änggården.Hoppas det inte snöar


Mamma Marianne - 11-01-2004 20:54
Hej på er igen, era lyckoostar. Ormar och ödlor runt och på halsen, ni imponerar. Mail om att ni skrivit nya resebrev har inte hunnit fram så vilket tur att jag besökte denna sida ändå. Kram mamma Marianne
 
Resebrev 10 - Outbacken 21-01-2004

Alice Springs- Watarrka-Uluru-Kata Tjuta
Efter att ha stigit på Greyhoundbussen mycket tidig morgon i Coober Pedy kom vi till Alice (som man säger här i Australien för Alice Springs) strax efter lunch.
Vi hittade ett boende lite utanför stadskärnan. Vi skulle bara stanna här en eller högst två nätter för att ordna en tur till Yulara-Ayers Rock. Vi fastnade för en 3-dagars tur med Adventure Tour. När vi bokat turen fixade vi också vår fortsatta resa från Yulara till Cairns.

Vid 7 tiden nästa morgon checkade vi ut och blev hämtade utanför vårt hotell. Vår guide hette Melissa men hon kallades för ”Pebbles”. Hon var nyutexaminerad geolog som tagit ett sabbatsår för att jobba som guide. Pebbles var en heltokig tjej, väldigt rolig men ibland på gränsen var som är acceptabelt. Hon var oerhört kunnig det var väl därför man kunde stå ut med henne.

Den här trippen skulle bli en av de bättre på hela vår resa. Vi skulle avverka 1500 km på 3 dagar. Vi var 19 personer och det var övervägande engelsmän. Pär och jag var de enda svenskarna.

1:a dagen åkte vi ända till Watarkka-Kings Canyon. Det var nog den längsta sträckan på de här dagarna. Det var meningen att vi på eftermiddagen skulle klättra och vandra i Kings Canyon och ta oss till ”The Garden of Eden”. Det visade sig att den här eftermiddagen skulle bli en av de varmaste dagarna, man uppmätte +47,2 grader i skuggan!!
Här ute i outbacken är det torr, mycket torr värme, luften den står nästan helt stilla. Det är oerhört viktigt att man dricker mycket, vistas man utomhus måste man dricka ca 1 liter/timme annars finns det risk att man drabbas av uttorkning.
När det är så här varmt i skuggan är det mycket, mycket mer i solen. Det kan nog bli långt över +60 grader och eftersom vi skulle klättra uppför Kings Canyon så fanns det ingen skugga alls. Pebbles ställde klokt nog in turen och vi skulle istället göra den tidigt nästa morgon.

De som ville erbjöds att göra en helikoptertur, för Au $100 fick man flyga 15 minuter over Watarrka. Pär gjorde det med fyra andra. Det hade varit en fantastisk upplevelse. Pär filmade hela flygningen och han fick sitta där framme. Det fanns ingen dörr så lite läskigt hade det varit. Det var med andra ord inget för mig (Ingela). Pär är modigare och jag inser mina begränsningar.

Natten tillbringade vi på Adventure Tours egna camping ground. De som ville hade möjlighet att sova i en swag under bar himmel. En swag är en australiensisk sovsäck som är specialgjord för att sova långa perioder på bara marken. Ville du inte sova i en swag kunde du sova i ett tält. Det gjorde vi, vilket vi ångrade djupt dagen efter. Det var jätte varmt och vi sov inte mycket den natten. Vi bestämde oss för att nästa natt skulle vi sova i en swag. Vi hade ju myggolja med oss så vi kunde skydda oss mot myggorna. Pär har ju aldrig några problem med mygg, det är bara jag som har men jag har väl sötare blod…..

Nästa morgon gick vi upp 04.45, frukost för de som ville och sedan bar det iväg till Watarrka. Vi hade ordentligt med vatten med oss, för trots att det var tidig morgon var det varmt och skulle bli ännu varmare ju mer dagen led.

Vandringen var ca 7-8 km uppåt, uppåt och ännu mera uppåt. Det var en mycket vacker vandringsrutt. Vi stannade till på en platå, där kunde man ligga på mage och titta ner och bl.a. se ”The Garden of Eden” som var vårt mål. ”The Garden of Eden” är en oas i Watarrka. Nere i dalen mellan bergen är det alldeles grönt och i en djup skreva finns det ett naturligt vattenhål där man kan bada. Givetvis gjorde vi det. Det var jätte skönt, vi hade säkert vandrat halva sträckan och var genomsvettiga, så badet var uppfriskande. Vi hade nu avverkat den jobbigaste biten, tillbaks var det mest nerför och det är inte alls lika jobbigt. Det här var en härlig start på dagen!

Vi fortsatte till Yulara-Ayers Rock. Efter lunchen hade vi lite tid som vi spendera i poolen. Det var en ganska liten pool och det var SÅ mycket folk. Det är verkligen otroligt, man har hur mycket mark som helst, man tjänar säkert en ordentlig hacka på turismen och så bygger man inte en ordentlig pool. När det var nästan ”knôkfullt” i poolen, kom det ytterliggare en grupp som ville svalka sig. Tala om att det blev översvämning när de steg ner i poolen. De som lagt sina kläder på marken fick dem ordentligt blöta, bl. a. vi.

På sena eftermiddagen åkte vi till Kata Tjuta- The Olgas, där vi vandrade i den vackra ”Valley of the Winds”. Vandringen var inte längre än drygt 2 km men det var jätte varmt så det tog ändå på krafterna.

Så var det äntligen dags för Uluru-Ayers Rock. Vi hade sett Uluru på håll, men nu skulle vi åka närmare. Pär har varit här förut men för mig var det första gången. Det kändes som om detta var höjdpunkten på den här turen. Det var ganska sent och vi skulle se Uluru vid solnedgången. Det var så otroligt vackert.

Pär riggade upp stativet så han kunde ta foton med jämna mellanrum under hela solnedgången. Uluru ändrar färg efter hur solen står mot klippan. Vi stannade här tills klockan var över 20.00 och då hade det hunnit bli ganska mörkt.

Barbeque till middag och sen var det dags att sova. Vi skulle ju sova i en swag inatt, och vi la oss nära lägerelden. Jag smorde in hela min kropp med myggolja, bara doften skrämde säkert bort alla myggorna. Det var härligt att lägga sig och titta på alla stjärnorna. Vi sov mycket bättre den här natten även om det var varmt så var dt svalare än natten innan. Vi var 19 på turen och 14 av oss sov utomhus i en swag.

När vi vaknade var klockan 04.00 och det var becksvart. Efter en snabb frukost åkte vi iväg till Uluru. Vi hade tre val:
1. Klättra upp på Uluru , om det inte blåste för mycket (egentligen skall man inte klättra upp på Uluru, för enligt aborigernas tro är Uluru heligt och det skall man acceptera).
2. Gå en promenad på ca 1 mil runt Uluru.
3. Titta på soluppgången och gå en kortare promenad.

Vi valde givetvis att gå den längre promenaden. Det var verkligen vackert. Vi såg solen gå upp över Uluru. När vi började vår promenad hade vi solen snett till höger om oss och när vi slutade var den bakom oss. Innan vi fortsatte tillbaks till vår campground åkte vi en sista gång till utsiktspunkten där vi varit igår.

Innan hemresa till Alice åt vi lunch. Vi hade ju varit uppe i många timmar så det smakade gott. Vi skulle inte följa med tillbaks så vi blev avsläppta på flygplatsen i Yulara. Vi hade bokat in oss på en flight till Cairns som skulle gå på onsdagen och idag var det tisdag. Vi försökte boka om, men det var fullt så istället fick vi boka in oss på ett hotell i Yulara.
Från att ha levt campingliv i outbacken i några dagar är steget stort att bo i lyxrum med utsikt över Uluru. Men det var precis vad vi gjorde och precis vad vi behövde. För Au $ 300 fick vi ett rum på ”Desert Garden Hotel” with a rock wiev.

På kvällen satt vi på vår altan och njöt av solnedgången och delade på en flaska kyld champagne (den hade vi fått i kompensation för att vi fick vänta på vårt bagage i flera timmar).

Nästa dag onsdag 7/1 flyger vi till Cairns. Där skall vi bl.a dyka och göra en tur upp till Daintree.

Kram Ingela & Pär

 
Resebrev 11 - Tablelands & Rainforest 21-01-2004
Waterfall Tour & Daintree
Från Cairns gjorde vi 2 olika turer innan vi skulle ut och dyka.

Den första tog oss till ”Tablelands” och en del av alla vackra vattenfall som finns där.
Vid 8 på morgonen blev vi hämtade av vår guide som idag hette Bart. Det som var unikt med honom var att han inte brydde sig om tiden. Han bar ingen klocka, utan man gjorde det man ville, så länge det var roligt. Det brukade ordna sig med tiden ändå, det var hans filosofi. Han trodde att vi skulle vara tillbaks i Cairns vid 18.30-19.00 tiden.

Vi började i ”Babinda Boulders”. Där berättade han historien om en stam där hövdingens dotter började bli giftasvuxen. Hon blev trolovad med en mycket gammal man som ansågs lämplig för henne att gifta sig med. Flickan var inte så glad för detta men var tvungen att anpassa sig. En dag kom det en ung man till byn. De blev genast förälskade i varandra, men flickan var ju trolovad med en annan man. Då bestämde de sig för att rymma. Alla männen i byn gav sig iväg för att leta efter dem och efter mycket letande fann de dem till slut. Den unga mannen som var en ”chicken” vågade inte utmana männen utan gav sig iväg utan strid. Flickan tog de med sig tillbaks till byn. På vägen tillbaks passerade de ”Babinda Boulders” och i ett obevakat ögonblick kastade sig flickan i den mycket strömma ån. Hon drunknade givetvis. På ett ställe i klippformationerna kan man se flickans konturer i klippblocken. (Se bild ovan)
Det var inte tillåtet att bada här eftersom det var så strömt och stora klippblock överallt.

Vi fortsatte till ”Josephine Falls”, där gick vi en kort promenad genom regnskogen för att komma fram. Bart berättade om olika växter som växte här. Väl framme fick vi möjlighet att bada, det var ganska svårt att ta sig i för det var mycket hala och slippriga stenar överallt. Det var också ganska kallt när man precis klivit i. Här fanns det en naturlig rutschkana, det var vatten som strömmade nerför en flat sten. Det var jätte kul och vi åkte ett par gånger.

Färden gick vidare mot ”Millaa Millaa Falls”, detta är det mest fotograferade vattenfallet i hela Australien, sägs det. Här var vattnet iskallt, men vilken upplevelse det var att simma igenom vattenfallet. När man simmade igenom det föll det hårt ner på kroppen och det kändes faktiskt ordentligt.

På vägen tillbaks stannade vi till vid ”Curtain Fig Tree”. Det är ett träd som, kan man säga ”tar över” och lever på andra träd. Det var verkligen magnifikt. Trädet var flera hundra år. Här lyckades vi också se några trädkängurur på avstånd, men vi såg en ganska tydligt.

Vårt sista stopp var i ”Lake Eacham”, det är en naturlig vulkankrater som fyllts med vatten. Det finns inga naturliga till eller från flöden så vattnet som tillförs är bara regnvatten. Det var väldigt djupt och så mörkt så man kunde inte se botten. Det var ett härligt avsvalkande dopp att avsluta dagen med.

Hemresan gick via en otroligt krokig och slingrande väg med över 200 svängar.

Nästa dag åkte vi iväg på en 2-dagars tur till Daintree.
Vår guide idag hette Sydney, det var en mycket tystare man än Bart som vi hade igår. Han var mycket kunnig men fåordig.

Vi började med ett stopp där man kunde hoppa Bungy Jump. Det var inte riktigt det vi hade bokat in oss på men tydligen hade man lagt in detta i rutten utan att varken meddela eller ändra i broschyrerna. Nästa stopp var en marknad i Port Douglas, inte heller detta stod med i programmet. Vi var ganska irriterade för detta för vi hade ju betalt ganska mycket för resan.

När vi äntligen stannar på det som står i broschyren då är klockan redan 14.00 på eftermiddagen och mer än halva dagen har gått. ”Rainforrest Habitat” är en djurpark som är uppbyggd som regnskogen och vi får se en massa olika djur. Slutligen beger vi oss från Port Douglas och upp mot Daintree National Park. Vi åker Daintree River på en färja. Färjetrafiken har funnits sen början på 1900-talet, man bygger ingen bro för tidvattnet gör att skillnad kan var över 15 meter.
Snart är vi framme vid Koala Resort i Cape Kimberly där vi skall tillbringa natten.
Till middag idag fick vi bl.a. grillad känguru och Emukorv. Det smakade faktiskt jätte gott.
Man hade en dart tavla och vi kastade lite, det kändes konstigt för det var så länge sedan vi höll i några pilar.

Vi gick en natt promenad i regnskogen när det blivit riktigt mörkt, men vi såg inga djur, vi bara hörde dem.

Nästa morgon efter frukost var det dags för ännu fler regnskogs promenader, men vi såg inga djur här heller, vi bara hörde dem. På ett ställe gick vi igenom mangroveskog, där var det verkligen fuktigt. Vi hade hoppats att kanske få se en krokodil här men det enda vi såg var några fiskar.

Vid Cape Tribulation gjorde vi ett längre stopp och gick upp till en utsiktspunkt, där var det verkligen vackert. Några lyckades se en liten trädorm på en gren, men tyvärr inte vi.

Nu var det dags att vända tillbaks till Cairns. Vi tog en båttur på Daintree River och vi lyckades faktiskt att se 2 krokodiler, en ganska liten och en som var 2-3 meter.

Dagen avslutades vid Mossman Gorge, vi hade varit där förut så vi hoppade över badet. Det vi hittade i skogen var, se bild nedan.

Tyvärr var nog den här turen den sämsta vi varit på av alla utflykter vi gjort. Upplägget överensstämde inte riktigt men det utlovade, guiden gjorde nog vad han kunde, men så är det ibland.

Nu väntar oss en av höjdpunkterna på hela resan 3 dagars dykning, men mer om det i nästa resebrev.

Kram Ingela & Pär

 
Resebrev 12 - Stora Barriärrevet 21-01-2004
Stora Barriärrevet – Dykning
Vi vaknade förväntansfulla inför de närmaste 3 dagarna.

Vi skulle dyka med Deep See Divers Den.

Snart var vi på väg med båten Reef Quest som skulle ta oss till Ocean Quest där vi skulle bo i 2 dagar.

Våra första två dyk gjorde vi på Reef Quest. Det första med guide, då hade vi verkligen tur för vi såg både hajar och flera stora sköldpaddor och givetvis an massa andra fiskar också..

Det går inte att beskriva känslan att dyka, det är så otroligt härligt och underbart. Vi hade totalt 11 dyk varav två skulle vara på natten. Jag, Ingela, var lite orolig för dem eftersom jag inte dykt på natten förut, men vi dök med en guide så det var inte alls läskigt, tvärtom även detta var en fantastisk upplevelse. På vårt första nattdyk hade vi en rev haj bara någon meter från oss. De är nyfikna och helt harmlösa, så det är inget att vara rädd för.

Våra dykbilder från havsvärlden kommer i slutet på detta resebrev.

Ocean Quest var en stor båt och vi fick en hytt med egen toalett och dusch och det var jätte skönt.

Sammanfattningsvis kan man säga att våra 11 dyk var relativt bra. Det kanske var lite för mycket strömmar och lite för dålig sikt, men vi hade trots detta ett par riktigt bra dyk. Det var stressiga dagar blandat med mat och dyk. Eftermiddagen dag 2 hade vi ett långt uppehåll mellan dyk 3 och 4, då la vi oss på soldäck och som tur var sken solen den eftermiddagen.


När vi kom tillbaks var vi trötta men lyckliga över att fått dyka i tre hela dagar.

Nu skulle vi bege oss med nattbuss, 12 timmar, till Airlie Beach där vi skall segla i 3 dagar.
Ingen rast och ingen ro här inte, annars kan man ju tro att vi har semester.

Bye, bye

Ingela & Pär

 
Resebrev 13 - Segling 22-01-2004
Segling med ”Enid” runt Whitsundays Islands.


Från Airlie beach skulle vi borda båten ”Enid”. Det var en ganska stor båt ca 77 fot och väldigt rymlig. Båten rymde 17 passagerare och 3 mans besättning. På den här turen var vi bara 3 par, Julie & Tom från Kanada, Adel & Jason från England och så Pär och jag. Skepparen hette Donna, de öviga i besättningen var Christian och Emelie, Em kallades hon. Em skulle laga maten till oss.


Vi hade bokat den enda dubbelhytten som fanns ombord, tyvärr visade det sig att detta var den varmaste hytten, de hade visserligen installerat en liten fläkt men den hjälpte inte så mycket.

Så la vi ut och vi hade 3 dagars segling framför oss. De blåste lite på utvägen så vi fick en härlig segling. Vi satt uppe på däck och några gånger slog vågorna upp och sköljde över oss.
Vi badade och snorklade mycket de här dagarna, det är kul att snorkla men det går absolut inte att jämföra med att dyka. För att bada den här årstiden måste man ha på sig s.k. stinger-suits det är en hel dräkt som skyddar mot att bli bränd av ”jelly-fish” dvs. maneter. Vattnen fullkomligt kryllar av dem och en del, ”Box Jelly-fish” kan man faktiskt dö utav. Den fanns visserligen inte här men en hel del andra otrevliga maneter. Vi såg ut som en korsning mellan stålmannen och fantomen när vi tog på oss dem, men de skyddade oss, så det var inte mycket annat att göra än att sätta på oss dem.

Em lagade jätte god mat och vid varje måltid var vi jätte hungriga. Yttrycket att ”sjön suger” stämmer verkligen.

På kvällarna satt vi på däck och lyssnade på musik och tittade på stjärnorna. Det blir jätte mörkt här så man ser verkligen stjärnorna och det kryllar av dem.

Det var varmt på dagarna men det var inget mot var nätterna var. Det var nästan outhärdligt och man fick nästan panik för det kändes som om man inte kunde andas. Flera gånger var vi på väg upp för att lägga oss på däck men vi var så trötta så vi orkade inte. Antagligen skulle det inte gå att sova där heller det fanns inga kuddar så det skulle nog vara för hårt. Morgon doppen var desto skönare, att efter en het natt på hoppa i det kalla , ja i alla fall ljumna, vattnet var jätte skönt.

Så kom den sista dagen som det alltid gör och vi började segla tillbaks till Airlie Beach. Vilken segling det blev. Det blåste över 30 s/m och vågorna var väldigt höga. Nu fick vu verkligen känna på hur det var att segla. Vid några tillfällen stod båten nästan på högkant. (Jag är ingen seglare så jag vet inte riktigt vad det heter när båten gör så).
Donna och Christian blev nog lite överraskade av den kraftiga blåsten och det blev vi också. Jag tyckte det var lite obehagligt emellanåt, men jag kollade in besättningen och de var lugna så det ingav förtroende. Pär och jag hade duschat av oss innan vi började segla tillbaks och dt var onödigt för vi blev ordentligt översköljda av vågorna nästan hela tiden. Vi fick veta att om det blåser mellan 25-30 s/m är det tveksamt om man överhuvud går ut med båtarna.

Vi kom välbehållna men blöta tillbaks till hamn och faktiskt nästan i rätt tid också. Så var det tack och adjö till alla och en härlig seglats var över.

Vi laddade för att sätta oss på bussen som skulle ta oss till Brisbane och därifrån skall vi flyga till Sydney. Vi har en resa på över 24 timmar framför oss. Varav 18 timmar är på buss. Härligt!!!

I Sydney skall vi bara vara i 2 nätter och sedan flyger vi till Thailand och tar oss ner till Hua Hin där vi skall var i 10 dagar.

Kram Ingela & Pär

Kommentarer

Pelle - 22-01-2004 08:30
Hej ni båda!
Så fantastiskt det ser ut. Vi har 10-12 minusgrader, mörkt (men vi ser inga stjärnor) morgon och kväll, snö och halka. Kan ni se Infoteqet? Det händer en del.
Vi tänker på er när vi går upp för lite ping-pong - med avund, inte med missunnsamhet!
Ha en fortsatt underbar resa!



Mamma Marianne - 22-01-2004 19:19
Vilka underbara bilder från dykningarna och naturligtvis även övriga bilder. Efter allt ni upplevt så kan ju även Änggården vara ett äventyr med minus 20 grader och inte så varmt inne heller,eller hi hi.Ha det nu riktigt skönt. Mamma Marianne


Big Brother - 28-01-2004 00:39
Fantastiskt trevliga resebrev. Man skulle nästan kunna tro att ni fabulerar om det inte var för bilderna också. Verkligen roligt!

A-laget snubblade mot Vireberg igår men grejade Frej häromdagen. Blir rafflande vad det verkar.

Ha det!
Big B

 
Resebrev 14 - Thailand 28-03-2004
Avslutning på vår Jorden Runt resa.

Vi tillbringade de 10 sista dagarna i Hua Hin där vi badade och solade mest hela dagarna.
Som vanligt bodde vi på Chanchay Bungalow and Hotel, 117/1-18 Phetkasem road. Det är ett trevligt familjehotell ca 15 minuters promenad från själva Hua Hin centrum.

På kvällarna kastade vi dart eller bara drack ett par Singha på The Road Hole. Stället ägs av Barry Moore, en engelsman som flyttat till Thailand, han driver den här baren och tillbringar dagarna med att spela golf. Vi har haft turen och hitta det här stället där vi kan kasta lite pil och till och med vara med och spela i deras dart team. I Hua Hin spelar man en serie under vintern där man bl.a. lånar in duktiga dartspelare. Givetvis är det så att det är Pär som får vara med men även jag har haft turen någon gång.

På dagarna tog vi ofta en lunch promenad utmed stranden, det var så härligt motion och solbränna samtidigt, det kan inte vara bättre.

För övrigt är Hua Hin en semesterort där framförallt familjer och golfare semestrar. Golfen är otroligt stor och det finns flera golfbanor.
Även thailändarna själva åker till Hua Hin för att tillbringa lediga veckoslut och sin semester. Thailändska kungen Rama VII har ett sommarpalats strax norr om staden och flera 3 st. jagare vaktar dygnet runt.

På återseende vårt ljuvliga Thailand