”Jag tycker inte självmord är en bra lösning. Självmord är aldrig en bra lösning. Men jag tror att det är viktigt att tala om att vi finns. Vi som inte riktigt orkar med våra liv. Vi som bär på den där skammen att inte klara av livet. (…) Vi är ganska många. Vi lever med en dödlig sjukdom. Det är faktiskt så. Det handlar inte om att skärpa sig och ta sig samman"


Mitt problem just nu är att jag har tappat min livsork. Allt jag gör i mitt liv känns värdelöst. Jag har inget jobb och inget liv vid detta tillfälle(Bor i jönköping). Varför känner jag så här? innan jag blev tillsammans med min flickvän så hade jag en sådan otrolig livsglöd.. men nu är den tiden förbi.


Varför skriver jag här? jo, jag behöver eran hjälp här på fragbite. Jag är i ett otroligt dåligt förhållande, och jag vet inte hur jag ska gå tillväga.


Jag och min flickvän har varit tillsammans i snart 4 år. Vi har haft mycket roligt under den tiden. vi har varit på semestrar och på korta dags utflykter. Helt enkelt bara njutit av livet.

Men fram tills att vi hade varit tillsammans i 2 år så började det hela att gå överstyr.


Personer beskriver mig som glad, utåtriktad och givmild. Kanske en av det 3 värsta saker vid just detta tillfälle. Jag har aldrig haft ett seriöst förhållande innan, så man kan säga att jag har tofflat en del. Eftersom att jag har gjort detta så kräver min flickvän så mycket av mig. Hon vill t.ex att ja ska ha städat hennes lägenhet tills att hon slutar jobbet, maten ska vara på bordet och mitt humör ska vara på topp oavsett hur mitt jobbsökande har gått.

Som sagt så har jag inget jobb.. men jag har haft ett.


Min dag brukar se ut som så att jag tar mina cvn och beger mig ut på stan för att söka jobb. En bra dag så brukar jag ha lämnat cirka 20 cvn samt att jag ringer runt till andra städer. Så om man jämför med någon annan så ligger jag i FAN med mitt jobb sökande. Men det här räcker inte för henne. Så fort att ja berättar om detta så börjar hon oftast grina och klaga på att vårat liv står still och att hon inte tycker att jag gör tillräckligt. Jobbigt va?


Efter en längre tid så börjar detta gå på mina nerver.. jag blir deprimerad och det slutar med att jag bara sitter inne om dagarna och tycker synd om mig själv ( helt olikt mig).

Så folk runt omkring mig börjar bli fundersamma. Vissa av mina kompisar försöker verkligen övertala mig att göra slut med henne. Men jag har varit tillsammans med henne i 4 år. Utan henne i mitt liv så skulle jag inte vara någon..


Sen så sker allting i vårat liv enligt hennes villkor. Hon sköter TV kontrollen, bestämmer mat, väljer film, när jag ska komma hem från krogen osv.

Som exempel så hade jag städat hennes garderob, diskat och sedan skurat golvet. När hon sedan kom hem så fick jag kommentaren "jag trodde du skulle ha maten redo".


Och en annan sak är att hon aldrig vill suga av mig pga att hon inte kan andas och anser då att det inte är något viktigt..

VAFAN TROR DU JA KAN ANDAS NÄR JA GEGGAR RUNT I DIN TÅRTA?


förlåt om jag verkade oseriöst ett tag där.. Men det är sådana saker man stör sig på. Rätt ska vara rätt va?


Igår så fick jag även reda på att jag ska till en psykolog nästa vecka då min Pappa är rädd för att jag ska göra något dumt.


Han insåg detta så ja kom upp springandes på natten och skrek "ta mig från na" innan jag drog knytnäven genom ytterdörren.


Så vad ska jag göra fragbite? Jag älskar henne av hela mitt hjärta och ibland så gör hon gulliga saker för mig. Ska jag stanna?


Markera gärna tråden som bokmärke då jag kommer göra updates så ofta jag kan om detta.

Dock så ska jag meddela att jag drar till Spanien en vecka imorn för att fundera över det här. Känner att jag behöver få unna mig något fören gångs skull.


Mvh

David


Edit 1: Klockan är 03:27 och jag har insett att det är 7 timmar kvar innan ja drar mig mot Arlanda.. Tack för alla svar!
Ska försöka dra en update innan jag hoppas på flyget.


Edit 2: Sitter på Arlanda där jag har fixat trådlöst internet. Innan jag åkte så verkade allt vara på sin topp. Hon berättade hur mycket hon kommer att sakna mig och att 1 vecka utan mig kommer vara ett helvete. Visst, det är sånt jag saknar. Men det är endast vid såna här tillfällen som hon gullar med mig. Skulle allt vara som igår och idag så skulle vårat förhållande se betydligt mycket bättre ut.
Min mål är självklart inte att göra slut. Jag vill ju få henne att inse hur jag har det och att hon inte kan fortsätta så. För vi skulle väll inte ha varit tillsammans i 4 år annars om vi inte hade några känslor för varandra?


Edit 3: kommit hem från Spanien nu. När jag väl var där borta så kändes allting bra. Man fick sakna varandra lite och så fick man lite gulliga sms när man låg på stranden.


Första dagen efter att ja hade kommit hem så bjöd hon på middag och berättade att hon skulle bjuda med mig till England från måndag - fredag. Självklart blev ja ju skitglad över det hela, men nu så här i efterhand så är jag lite orolig att det kommer vända och bli detsamma som förut... men det bevisade hon redan igår att det inte kommet bli lugnt. Vi hade planerat att gå ut och käka och sen dragit iväg på bio för att mysa lite efter att ha varit ifrån varandra i 1 vecka. Men det slutade med att vi inte gjorde ett skit och drog hem pga att hon fick något utbrott som hon inte kan förklara varför hon fick..


Vill iaf tacka alla för erat stöd. Ni har varit otroligt hjälpsamma!


Edit 4:
En tjejkompis såg mig tydligen på stan med min flickvän efter hennes rage igår..
http://i51.tinypic.com/11syw0p .png


Edit 5:
Det har gått ett tag sen jag uppdaterade denna tråd senast. Man kan säga att jag tappade hoppet ett tag, att det bara kändes som att det här var mitt öde.

Jag är inte den personen som som är så duktig på att ta initiativ osv. Men ska jag vara ärlig så tog ja tag i det hela en stund och satte mig ner tillsammans med min flickvän för att prata. Sa precis allt jag kände och hur jag tycker att jag har blivit behandlat av henne. Men allt jag fick tillbaka var ett litet skratt följt av att hon lovade mig att förbättra sig. Visst, det kanske har blivit lite bättre nu. Men jag tror att jag kan ha det bättre.

Just nu när jag skriver detta så har jag lagat mat åt oss(avancerad viktväktarmat). Men jag tror inte att jag kommer få något tillbaka på det..

Så mitt problem just nu är att allting lixom står stilla. Att hon har blivit lite snällare hjälper inte mig precis då ja intalar mig själv hela tiden att allting kommer bli bra och att det kommer sluta med att vi lever lyckliga i alla våra dagar tills döden skiljer oss åt.


Jag vill verkligen försöka ändra henne så att hon blir bättre, men ibland så tvekar ja på om det är möjligt. För jag vill verkligen ha ett förhållande där ska kunna leva med varandra livet ut, men med henne så känns det som att ja kommer få en grinig kärring som naggar på mina brister.

Mvh den ointelligente mannen som inte stänger toalett lock och skåp luckor..


Edit 6: Allt är bara skit just nu. Men ja har varit själv en massa nu för att kunna tänka lite. Ska boka tid hos en psykolog för att få prata av mig lite och höra den personens åsikter.